Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Snikspåret är väl ändå framtiden?

Jag tycker det är mer självklart än någonsin. Det här med snikspåret. Något jag till en början såg som ett ont och orättvist moment i travloppen har idag blivit till något jag ser som framtiden för svensk travsport.

Jag vill påstå att jag aldrig varit särskilt "gubbig" av mig kring travsporten. Ja, ni får ursäkta för uttrycket men lite så upplever man det. Så fort någonting nytt ska införas eller komma upp till diskussion så är det som att de gamla rävarna surnar. 
Man vill ogärna se till någonting nytt.

Jag ska vara ärlig med att jag åtminstone vid ett tillfälle varit en så kallad "gubbe". Det är när det förbannade open stretch dök upp. Allt nytt kan ta sin tid och onekligen har det varit så med open stretch för min del.
Jag verkligen hatade det, och jag gjorde det under en lång tid. Men som jag känner idag och en längre tid tillbaka så har jag helt vänt i åsikten. För mig är open stretch framtidslösning för travsporten.

Våra professionella travkuskar är givetvis alltid inställda på tävling, men ser man till hur det ibland kan se ut på exempelvis Solvalla så är det som att även kuskarna nästan får kämpa för att hålla sig vakna i sulkyn.

Lunken. Slentrian. En dag på jobbet. Alla har sin plats i fältet och medvetna om vilket tempo som ska hållas. Vi sätter upp farten under sista halvvarvet. 
På Åby däremot är det som att de sömniga kuskarna tvingas vakna upp till liv. De ser ut att älska det!

Aby

Åby.

Det var skoj att höra Carl Johan Jepson i segerintervjuerna vid V75 på Åby 5 december, där han höll med om att taktiska valen blir någonting helt annat på Åby-ovalen. Man måste tänka ett steg längre och ibland ta initiativ som man inte skulle tagit på... Lunkvalla (det där sista lade jag till).

Om det nu inte är så att fler banor ska bygga ut sina ovaler från 1 000 meter till 1 200 meter eller mer, så är open stretch en vettig lösning för framtiden. Jag ser gärna att fler tar till det här snikspåret igen.
För kuskarna skull som måste bli mer taktiskt slipade och för oss vid sidan som får se fler intressanta travlopp med spännande moment.
-----
I en värld av bedrövelse och evig hopplöshet går det ändå att hitta några få ljusglimtar här och var. Exempelvis har ju STL-året bjudit på flera roliga inslag som vi verkligen måste lyfta fram!
Tre ur raden är B-tränare som David Persson med Vagabond Bi, Johan Svensson med Farlander Am och Catarina Norqvist med From The Mine som varit något extra. 

Låt gå att man har stor respekt för landets stortränare som årligen presterar, men travsporten behöver årligen inslag av den oväntade typen. Tränare med mindre sportliga muskler som sätter dit de större - och som framförallt visar det mest unika med travet; 
Alla är välkomna och alla har en chans att synas på den stora vackra scenen. Det enda som kan stoppa en är en själv.

Trevlig helg,
Martin Engström

Följ Travstugan på Youtube