Om vi först tar ett steg tillbaka, så presenterades ju en forskningsrapport i ämnet under fjolåret, något som byggde på ett underlag från såväl Sverige som Norge. Där det framkom att 55 procent (650 deltagare ingick) hade utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp i hästmiljö. Femtiofem procent alltså. Femma-femma. Vad som har hänt efter det? Ingen aning, men inte har något våldsamt konkret hörts från förbundshåll sedan Sofia Klingspor, HR-chef på Svensk Travsport, i samband med undersökningens presentation uttalade sig:
– Samarbete mellan flera aktörer inom travsporten behövs för att systematiskt implementera praktiska åtgärder och åstadkomma en beteendeförändring. Det är ett långsiktigt och strategiskt arbete som är nödvändigt, för att vara en hållbar sport för både människor och hästar.
Ett klassikerklyschsvar, med andra ord.
Nyligen har då så, via ett skakande avsnitt av den norska teveserien ”Norge bakom fasaden”, problemen återigen kommit upp till ytan. Ett teveavslöjande som är en konsekvens av det faktum att travtränaren Heidi Moen i vintras fick en snöboll att rulla. Detta efter att hon publicerat ett meddelande på den sociala medier-plattformen Snapchat om att bojkotta en specifik man inom travsporten, en man som hade skickat grova sexuella meddelanden till en 15-åring. Hedi Moen, som har ägnat över 25 år av sitt liv åt hästar, fick efter det till sig massvis av liknande berättelser och meddelanden. Det strömmade in över 100 stycken, från flickor och kvinnor från hela Norge.
– Varje dag kom det smärtsamma berättelser från barn, unga och vuxna som hade upplevt allt från tafsande, penisbilder och våldtäkt. Grova incidenter som hade ägt rum i alla typer av hästmiljöer, säger Heidi Moen till Tv2 i Norge.
En av de alla som hörde av sig var Elisabeth Vorland, som sedan också har valt att öppet träda fram efter att aldrig tidigare delat med sig av sin historia.
– Jag var 14 år gammal när jag hade min första obehagliga upplevelse. Jag sa ingenting hemma, så jag är väldigt tacksam att Heidi Moen visade upp den här bölden, säger Elisabeth Vorland.
– Jag tror att det är många som inte anmäler eftersom de tror att det kommer att läggas ner ändå. Och då kan det få stora konsekvenser för individen. Man kan förlora tillgången till gemenskapen och hästen. Och ofta blir man misstrodd och utfryst. Det är därför många väljer att hålla hemligheten inom sig, fortsätter Heidi Moen.
Om det ser bättre ut i Sverige? Tillåt mig att starkt tvivla.
Uppenbart finns det tio år senare, för att uttrycka det milt, väldigt mycket kvar att göra.
2016, året f-ö-r-e Metoo, avslöjade jag själv och min dåvarande kollega Lennart Persson på sajten ingvarsson&persson hur en känd svensk travkusk under flera år uppgetts ha kränkt och sextrakasserat kvinnor, även minderåriga. Vår originalartikel finns inte kvar på nätet, men här finns Travrondens rewrite om det hela. Kusken stängdes först av, men blott två veckor senare hävde Svensk Travsport den. I samband med detta fick även vi in ett antal ytterligare uppgifter om liknande saker vilket jag berättat om i en intervju hos Travronden, och året senare briserade som bekant Metoo. I trav- och övriga hästsporten uppstod däri uppropet ”#visparkarbakut”, i syfte att belysa utnyttjandet av flickor och kvinnor inom sporten.
Uppenbart finns det tio år senare, för att uttrycka det milt, väldigt mycket kvar att göra. Vid vårt avslöjande 2016 hade vi utöver den upphävda avstängningen uppgifter om att Svensk Travsports dåvarande högsta tjänstemän innan dess hade känt till travkuskens förehavanden, men att de ansett att man inte skulle lägga sig i ”människors privatliv”. 2019 friade vidare Svensk Travsports Ansvarsnämnd en annan känd och stor aktiv person (A-tränare) som stod anklagad för ett flertal fall av sexuellt ofredande sedan Polismyndigheten valt att lägga ner anmälan mot den aktuelle tränaren, och vi har också haft ytterligare fall efter det.
Och nu då, först den nämnda undersökningen från ifjol, och så de nyliga djupt graverande uppgifterna i Norge, där häst- och travsporten runt dessa problem återigen hamnar i fokus. Helt uppenbart är det inte mycket som har hänt efter Metoo; strukturerna verkar sitta benhårt, hierarkierna med unga kvinnor i beroendeställning består, och sporten håller tyst, alternativt rycker ut i brandkårsutryckning när ämnet ”råkar dyka upp”.
För om nu konsekvenserna bevisligen alltid uteblir. Om nu arbetsgivarna (= A-tränarna) inte själva tar sitt ansvar. Då måste ju – i vårt fall här i Sverige – förbundet Svensk Travsport kraftfullt utstråla att: vi finns här. Vi finns här för att hjälpa er. För att vi tror på er, för att lyssna, för att stötta.
Och att vi år 2026 inte kommit längre än vi gjort är bara vämjeligt och sorgligt.
I övrigt
- Barack Face och (tränare) Lutfi Kolgjini. Triumfen, återkomsten från de ”döda” i Tingsryd, var det mest uppiggande som hänt i travsporten sedan typ Matiné parkerade The Onion i dödens i Hugo Åbergs. Okej, lite överdrivet då. Men det var länge sen jag kände något starkare i sporten.
- Den inbjudne Massimo Hoist nu borta ur Elitloppet. Aldrig har det ryckts mer på axlarna över ett sent frånfälle i vårt största lopp.
- Allegiants snabbjobb i veckan. Sällan har det ryckts mindre på axlarna ... åtminstone inte på Daniel Redéns. Pulsen minskade ju knappast kring det här ljuvliga stoet! Ett oerhört kittlande svenskhopp i årets Internationella Elitlopp på Solvalla.
- Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
