Oundvikligt utan legendaren

Att vara född 1989 och därför under min uppväxt ha travsporten på tvn betyder per automatik att en viss Stig H Johansson var högst förekommande.
Hans självsäkra och oftast överlägsna körstil i ledarposition med en blyg och återhållsam röst framför tv-kameran. Som elvaåring fick jag även se honom vinna Elitloppet med sin ögonsten Victory Tilly.

Förra veckan läste jag en intervju på Trav365 med hans fru Karin om hur vardagen ser ut idag. Sedan ett par år lever de med verkligheten att Stig H har alzheimers.
På det personliga planet har jag själv fått se den framför ögonen. Hur den vecka för vecka greppar tag om den drabbade. Vid sidan står man hjälplös och bara tvingas förlika sig.

Det är nästan ingenting som är han längre. Det är ju så att den här sjukdomen monterar ner människor. Ingenting blir bättre i den här sjukdomen, och den går bara åt fel håll, som Karin Johansson beskriver den.

Garanterat kommer Stig H sitta framför tv:n på söndag när årets Elitloppet ska avgöras. Någonstans hoppas jag att han kan ta in det. Uppfatta vad han tittar på och förhoppningsvis får några ögonblick av minnen framför sig.

Eftersom jag växte upp och inledde mitt travintresse med Stig H i kombination med allt han betytt för travsporten så är han en jag högaktar enormt.
Av den anledningen är jag extremt glad att han fått uppleva och höra det själv. Det var helt till sin rätt att Elitloppet år 2022 även fick namnet Stig H Johanssons Pokal. Under en tid han fortfarande "var Stig H".

Självfallet är det högaktningsfullt och vackert när man hyllar en storhet som lämnat oss. Det är än vackrare när storheten själv får uppleva det.

I det fallet är jag säker på vad gäller Stig H Johansson.
När vi nu går in mot Elitloppshelgen år 2026 är det för mig oundvikligt att tänka på legendaren (som jag tog mig tid av att leverera en selfie-bild med för ett par år sen).

🔷 🔷 🔷 🔷

Idag är extra-evenemang närmast en nödvändighet för en travbana även vid stordagar. Bara det att det genomfördes en grillmässa i samband med Paralympiatravets final på Åby var helt i sin rätt.

Tidigare var tanken att Solvalla skulle hyra in stämningshöjare till den här helgen. Nu blev det aldrig så. Istället kommer de däremot anlita en DJ-duo vars mål är att väcka liv i besökarna.
Är det någon helg jag önskar att man fortsatt slapp extra-grejer så är det under Elitloppshelgen. Det är väl samtidigt ett tecken på synen av helgen.

Solvalla har accepterat faktumet att publikens stämning inte är densamma som exempelvis vid Victory Tillys seger.

🔷 🔷 🔷 🔷

Annan storhet som inte blir särskilt aktuell den här helgen är Jorma Kontio.

Kusklegendaren fick endast en enda uppsittning, vilket är Who's Moni som tränas av norske b-tränaren Åsbjörn Opdal. Fredag eftermiddag innan festen på riktigt sätter igång.

På sätt och vis kan man känna viss sorg över det - samtidigt som sporten år för år tar nya steg med yngre förmågor i sulkyn.
Är det något Kontio aldrig gjort så är det att tycka synd om sig själv. Eller leverera argsinta rubriker riktade mot tränarna.

Till sin förvåning blev han petad bakom High on Pepper i lördagens Harpers. Inte ens då kunde han leverera en drapa.
Nu har Jorma Kontio fått uppleva allt han drömt om. Rent av vunnit det mesta.

Ändå blir man ständigt överraskad. Har någon storhet i sporten genom alla åren uppvisat sådan ödmjukhet som Jorma Kontio? Tveksamt.