Travet – en totalt jävla hopplös sport

Detta är en kommenterande text. Åsikter och analyser är skribentens egna.

• Den ena var med det allsvenska guldjagande fotbollslaget Sirius stjärna Isak Bjerkebo. Som efter ännu en förlust för laget i måndags, i en kontext där 14 poängs ledning i Allsvenskan på kort tid har krympt till blott sex, fick TV4:s mikrofon framför sig.

Allra först. På frågan om en omdiskuterad straffsituation som han i matchen var inblandad i, så svarade han:
– Jag vet inte, vi har fått med oss några stycken straffar tidigare under året, han är på mig bakifrån, det är väl det jag känner, men nej, domaren tar nog rätt beslut.

Redan här börjar man höja rejält på ögonbrynen, men detta är bara början.
När frågan därpå ställs; ifall det i den svaga period laget är inne kanske är guldnerver som börjar smyga sig på, ja då väntar man slentrianmässigt på nåt i stil med ”absolut inte, vi är bara inne i en sämre period och bollen studsar inte vår väg just nu, men det är fullt fokus på nästa match och jag har inte märkt nånting alls på killarna” – men istället utbrister han:
– Ja, jag tror absolut det finns där, undermedvetet, alla som inte säger det vill bara vara coola framför kameran. Det är fullt normalt, alla är vi människor liksom.

Och så kommer nästa, kring alla de flyttrykten som under sommaren omgärdat honom: alla supportrar till Sirius undrar nu om de kommer att få se dig igen i Sirius tröja:
– Jag undrar det själv, höll jag på att säga. Snart vet vi, men det är mycket tufft mentalt att inte veta hur det ska bli, det ska jag inte ljuga om. Det är knappt så att jag vill gå in och kolla på mobilen nu.

Ja, jag tror aldrig att jag sett ett mer ärligt samtal med en idrottare. Det var åtminstone länge sedan, långt före det att mediatränandet likt ett löv i en höststorm blåste bort all ärlighet och spontanitet. En del vill säkert hävda att det är tecken på vekhet, att utstråla osäkerhet, att här borde Sirius spelare vika fram en kaxighet, en vinnarinstinkt.
Men för mig var det i en tid av spel och taktik och på millimeternivå beräknande av vad som ”ska sägas” vansinnigt befriande. Som om en riktig människa plötsligt råkade titta fram.

• Den andra intervjun? Jo, det var den som Travronden hade med Solvallas hastigt avgående ordförande Håkan Matz.

Även i det här fallet ser det ut att ha pratats rakt från hjärtat, utan att passera filtrerings-GÅ.
Där sade han nämligen bland annat följande:
– Solvalla har i dag en organisation som består av en tillförordnad vd, en konsult på sport, en konsult på marknad och en försäljningschef som hänger med huvudet. Det är inget gott framtidshopp i gänget och det är ingen glad stämning.

Det är en bild av Sveriges nationalarena för travsport vilken av denne Matz tecknas som milt uttryckt mörk. Nu kan jag denne Håkan Matz dåligt, men nog är feelingen kring huvudstadsbanan att det är dystert och rörigt; man har ju sedan länge av svensk travsport misshandlats, efter att förre vd:n sparkats har rekryteringen av en ny sådan gått in i väggen, en ordförande flyr i panik, och en före detta tränare och i sammanhanget oerfaren Daniel Olsson tar vid. Det är liksom inte en lättviktare vilken helst som ska styras ...

______________

Det är överhuvudtaget just nu ett sällsynt kaos i den svenska travsporten. En verksamhet, en företeelse, i förvirring och förfall.
Den av Licenskommittén nyss avstängde Maria Törnqvist fick alltså under tisdagen positivt svar på sin begäran om inhibition från Överdomstolen (ÖD). Och har därmed åtminstone tillfälligt återfått licensen.

Efter att många – rättmätigt – riktat kritik mot att bland annat två aktiva tränare i ett sådant här allvarligt och intrikat fall varit med och dömt Törnqvist (och Dwight Pieters), så är denna fotnedsättning från ÖD såklart iögonfallande. Rent teknikalitet-mässigt låg säkert ärendet initialt där det skulle, i Licenskommittén alltså, men då är det snarast dags att rita om dessa förutsättningar. Nu har vi hamnat i ett sammelsurium som fullkomligt skriker amatörism.

Så vad får detta för konsekvenser framöver? Exempelvis när alldeles strax samma Licenskommitté ska säga sitt kring Veikko Haapakangas? Och hur ska man tolka ÖD:s beslut om inhibition när det gäller en kommande dom mot Törnqvist därifrån?
När det gäller den sistnämnda frågan – om man inkluderar uppgifter från juridisk kompetens i sporten jag fått – är min rätt starka känsla nu att Törnqvist där kommer att frikännas.

I fallet Haapakangas? Ja, där gick Stall Denco denna onsdag ut med att Peter Grundmann tar över de hästar som tidigare Haapakangas stått för. Grundmann som i sin tur nyligen – sedan han att i mars vägrat att lämna ett drogtest vid tävlingar på Åby – efter sex månaders avstängning fått sin licens åter.
Grundmann har även tidigare figurerat runt Stall Dencos hästar, och man behöver inte vara den största av konspirationsteorimänniskor för att se det som en lämplig målvaktslösning.

Ja, ni hör ju. Det bara pågår på det här viset. Det blir liksom aldrig bättre. Vi har fall som staplas på varandra, dessa tar en evighet att utreda, uppgifter om doping förekommer snudd på dagligen, när någon blir bestraffad med avstängning står alltid någon beredd att ”täcka upp”. Ja vi har helt uppenbart en moral i sporten som får den gamle Dallas-legendaren J.R. Ewing att framstå som både helgon och ängel.

Det har talats mycket om krisen i sporten de senaste åren. Att travet kommer att dö om vi snart inte får siffror och ekonomi att vända – och folk blickar med sina ögon mot yttre faktorer.

Men hörni, ni är rätt jävla bra på att ta död på den själva, om man så säger.

Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com