Jag hade en chef en gång, vid mitt första (enkla men trivsamma) jobb i Stockholm, under mitten av 1990-talet; han var från Öland, smått overkligt hade han utan att jag på förhand visste om det varit framgångsrik amatörtränare på Kalmartravet en gång, och hade några år kvar innan pension. Han avskydde datorer, gjorde allt med penna och papper och med fast handslag, var nykterist men svor som en borstbindare ... och lyckades i brytpunkten mellan internbrev i brun postpåse och mejl precis klara sig undan. Från just datorerna. När han gjorde sin sista arbetsdag fanns ingen fyrkantig bumling på hans kontor att lämna in. Han räddade sig precis över linjen för en som kom stormande långt ut i banan, om man så säger.
Att man inte kan lita på nånting längre
Det är inte så lite jag känner mig just nu. Känner igen mig i, Raymond som han hette. Att tänk att klara sig. Att hinna undan. Dessa så kallade verktyg som går under namnet AI. Nu lyckades jag uppenbarligen inte smita fullt ut; så säg mig hur ska man stå ut? Med alla dessa själlösa texter det innebär, musik-alster som får varenda gud där ute att gråta, kring bilder som får en vilja osäkra vapen.
Och då nämner jag inte ens: att man inte kan lita på nånting längre. Den där bilden: var det på riktigt, eller AI? Vem har skrivit den här texten, egentligen?
Ja, är det verkligen så konstigt att vinylspelare och dess ljuvliga pillande med lp-skivor och nål och vändande av plattor kommit åter? Att tydligen VHS-filmer är på väg att göra detsamma. I Dagens Nyheter läser jag i dagarna vidare ... om New York-bor i Brooklyn som är så trötta på turisters selfies mot Manhattan Bridge att ett slags motståndsrörelse tagit form. Ett företag – The Light Phone – tillverkar till exempel mobiltelefoner som inte går att koppla upp mot internet. Och varje morgon vid halv-sju-snåret i kvarteren sätts ett dagligt schema för tennisbanorna i Fort Greene Park upp – vill man spela vill det minsann till att köa fysiskt i gryningen och skriva upp sig med bläckpenna på linjerat papper. Jo, ni läste rätt. Inte en bokningsapp så långt ögat når! Ett förfarande som romantiskt så mycket som en solnedgång påminner mig om asfaltsbanorna i Asarum när jag växte upp, under slutet av 1970-talet, början av 1980. Gratis att spela på, men inkluderat ett förfarande att cykla dit för att med penna på förhand boka.
Och i just den här andan: för bara någon vecka sedan kom från ingenstans uppgifter om en eventuell möjlighet för totoluckan att göra comeback – åtminstone vid vissa tillfällen – på svenska travbanor. I senaste laget vill man i grunden och spontant tro och hävda, men vad tusan; i den motståndsrörelse vi möjligen här anar; via Brooklyn och VHS-butiker i svenska städer och spanar om ... kanske vi till och med när vi ändå är på gång kan hoppa över dataperioden och ta oss till rivbongarnas tid. På tal om motståndsrörelse ...
Nja, så roligt ska vi knappast ha det. Och jag tycker mig faktiskt under åren ha varit anständigt mottaglig – månne i regel aningen sen – för de flesta tekniska förändringar. Även om jag känner värme kring tennisbanorna i Brooklyn och dess morgonrutiner, så har jag mestadels accepterat utvecklingen.
Men ... vid AI gick min gräns, så känns det.
Med AI blev jag min gamle chef Raymond, till sist.
- Varenne. Redan ett dygn efter hans död är ju det mesta skrivet, nu för tiden. Men – och jag har nämnt det förr – med honom nådde nog min bebis Hugo Åbergs Memorial sin peak. Aldrig har en Ridhallsläktare på Jägersro tagit emot en häst starkare, aldrig har applåderna dånat mer, aldrig har en travhäst setts med mer beundran på Malmöbanan. Och kanske är det något symboliskt över att han till sist överlevde Viking Kronos. Grazie capitano, och så vidare. Bättre blir det nog aldrig.
- Solvalla fyller 99 år i kväll (officiellt egentligen 31 juli) med sin glittrande Jubileumsdag. Och jakten på en ny vd för banan går vidare, sedan en person som erbjudits rollen sägs ha tackat nej ...
- Ingen vecka, knappt en dag, utan doping. I dagarna kom en dom mot nederländaren Erwin Bot, som både varit fast tränare och har/har haft filial i Sverige. Användande av förbjudet läkemedel och egenbehandling utan veterinärs ordinerande just precis vid tillfället då ST kom på besök – man undrar ju försiktigt hur stort mörkertalet (hej Jan-Olov Persson) rent allmänt i travsporten är kring dessa förehavanden.
- Tisdag – Derbykval! Alltid årets mest nerviga och häftigaste kvalkväll.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
