I slutet av 1980-talet fick jag som då och då inhoppande skribent på Dala-Demokraten i uppdrag att göra en större intervju med Olle Goop inför en kuskmatch eller liknande, i hans namn på Rättvikstravet.
Jag hade förberett mängder av frågor men att på den tiden ringa Olle var - för mig som fullständigt travtokig - vida större än att om jag hade blivit ombedd att ringa Björn Borg eller Ingemar Stenmark.
Jim Frick och Olle var så nära gudar jag som Dala-bördig ateist kunde komma.
Nerverna var verkligen utanpå och jag minns att jag satt i sängen(!) och slog alla siffror utom den sista ett tiotal gånger innan jag tog mod till mig att slå hela numret och låta signalerna gå fram.
Nervositeten visade sig vara helt obefogad då Olle omgående avväpnande konstaterade att ”i Ludvika där du bor, har jag också jobbat. Jag var på ASEA (numera ABB/Hitachi) en kort period och bockade plåt. Men det var inte riktigt min grej”, konstaterade travlegendaren.
Förlösande givetvis, därefter släppte mina anspänningar helt och vårt samtal fortsatte på ett behagligt och avslappnat vis. Olles genuina vänlighet och fina bemötande genomsyrade sedan hela intervjun.
Även vid övriga tillfällen då jag korsat Olles vägar har jag slagits av hans enorma vänlighet och sättet att bemöta mig och mina gelikar, med sitt varma sneda leende.
Jag minns Olle Goop med stor värme och respekt och mina tankar går givetvis till Björn och Annika.
Vila i frid Goopen
/Jan Timo Timonen, travspelare.
