Nu är det mindre än två veckor kvar till Elitloppet 2022. Ja, visst ska det bli skönt när det väl är över?
Vad gubbigt uttryckt av mig, men maken till uttjatat uppsnack. Så fort Prix d'Amérique går i mål ska tv-sändningarna börja haussa igång och sedan börjar bollen rulla på.
Att media tjatar loss är tröttsamt, men jag tycker faktiskt det är lite uppfriskande när aktiva gör detsamma. Det visar vilket intresse det finns för storloppet och så uppriktiga som tränarna är under april-maj är de sällan resterande delarna på året.
Deras häst bara SKA in i loppet, hur mycket de än ska försöka övertyga Anders Malmrot.
Vad som är desto svårare att övertyga för framtiden är uttagningslopp till Elitloppet. Det är nog dags att se över det - helst igår. Och med start till nästa säsong.
Jag kan på många sätt förstå att Solvalla både vill och ska ha ett uttagningslopp. Det är trots allt arrangören och ett uttagningsrace över Elitloppsdistansen på nationalbanan är ett lopp som ska bjuda in till drömmar hos tränare som har svårare att tjata sig in i loppet.
Bekymret är dock att intresset är iskallt. Och kvalitén på Meadow Roads lopp likaså.
Loppet är ett rena rama sista minuten-avgörandet med hästar som rent krasst är rankade mellan 16-25 i en Elitloppet-rank med tänkbara inbjudningar. Problemet för loppet är givetvis där det ligger. Mittemellan Guldbjörken/Copenhagen Cup och 1,5 vecka innan "sista chansen"-loppet på Gävle.
Ändå är det trist hur lågt intresse det är för loppet. Och det får en att tänka över kring det här med uttagningar.
Jag har större förtroende för Anders Malmrot än vad jag har kring uttagningsloppen. "Risken" är att uttagningsvinnaren bara är en ren statist som bara upptar plats som en spännande Malmrot-joker kan ta del av.
Elegant är ordet. I topptrim finns inget mer majestästiskt.
Conrad Luguaer är en frispråkig, ödmjuk och tävlingslysten aktiv på Jägersro-travet. Hela hans stall har under flera år haft det där som många strävar efter. Låt gå att det inte är landets toppstall, men är det något stall Luguaer är i topp i så är det att presentera sina hästar i lysande skick.
När Luguaer-hästarna träder ut på ovalen är det som att tiden stannar. Ja, där finns verkligen inget undantag. När stallets hästar är i topptrim bjuder de på en sådan majestäsisk och ståtlig stil att hela ögonblicket blir elegant.
Kolla bara in förra onsdagen med Hidalgo Heldia (herrejävlar?!) och Laradja Vrijthout.
Conrad Lugauer.
Även fast man ska leva i nuet så mycket det bara går så är jag ändå en som uppskattar att se framåt, och det i tävlingskalendern.
Under förra veckan spanade jag in lite av vad juni månad har att erbjuda och två tävlingsdagar virrade loss i hjärnan på mig.
Hur har de tänkt här, egentligen? Ja, om de nu gjort det.
- 1 juni:
Bjerke arrangerar V86 på egen hand och enda svenskbanan som arrangerar tävlingen på hela dagen är Gävle - med breddlopp på eftermiddagen. - 13 juni:
Denna måndag sköter Färjestad V64-tävlingarna. Samma kväll kör även saxbanan(!) Solvalla två treåringslopp med 100 000 kronor i förstapris.
Att vi delar V86 med norska banor då och då får man köpa även fast det känns iskallt. Att Bjerke däremot "snor åt sig" en HEL omgång är rena rama brottet. Och att vår nationalbana Solvalla får agera som en saxbana en måndagkväll mitt i juni-månad är ytterst märkligt.
Virrigt är ordet.
