Av alla profiler som stoltserat på travbanorna och storloppen så är möjligen Commander Crowe bland de allra främsta.
Dels hans resurser men även hans pampiga syn var något som fångade ens intresse var gång han selades ut.
När det ikväll är dags för ett nytt Hugo Åbergs Memorial hemma på Jägersro brukar mitt minne ofta gå tillbaka till den där kvällen för exakt tio år sedan.
Vad jag där och då fick uppleva var det allra största jag varit med om. Det var ett sådant lopp där man minns exakt alla detaljer ifrån. Vad jag gjorde på vägen dit, vart jag stod på Jägers och följde loppet och framförallt hur jag reagerade när fuxstjärnan gick i mål.
Commander Crowe med Christophe Martens i sulkyn bjöd på en insats jag aldrig varit närheten av att se. Det var på en ny nivå.
En nivå jag aldrig trodde jag skulle få uppleva med egna ögon.
Valacken var närmast ute vid Öresundsbron under en period av loppet och trots det stentuffa tempot gick han i mål på tiden 1.08,9a/1 609 meter. Nytt svenskt rekord och första gången en vinnare under '09 i Åbergs.
Det var verkligen det maffigaste jag upplevt och en glänsande ståtlig Commander Crowe som tog emot folkets jubel. På den tiden landade publiksiffran på exakta 11 039.
Vad som var lika ståtligt då är ju dessvärre minst lika stinkande nu i efterhand. Ja, på något vis så blir det häftigaste jag varit med om per automatik även det mest stinkande.
Det går liksom inte att bortse från.
Tränaren till Commander Crowe var större delen Fabrice Souloy. Ja, denne djupt avskyvärda pest till mänska som är tillbaka igen.
Han är den jag hyser förakt till inom travsporten och perioden efter den här storslagna kvällen har hans rykte bara blivit äckligare och äckligare. Det är ju även därför jag så sällan minns tillbaka till den där tävlingskvällen. För den innehöll en vilt jublande Souloy i vinnarcirkeln.
-----
Gällande årets upplaga? Ja, men givetvis blir det högintressant.
Det är lätt att lyfta fram Don Fanucci Zet som självklara favoriten. Det kittlar däremot att Örjan Kihlström på några dagar bränt ett par stora favoriter och som just från spår 1 med både Hail Mary och senare Honey Mearas varit "chanslös" till slutsegern.
Önas Prince en liten bit utvändigt är det stora hemmahoppet, men Oscar L.A. som visserligen är väldigt grön i sammanhanget är värd att se upp med.
I slutändan? Jo, men jag tror väl ändå att Don Fanucci Zet trots allt reder ut det här...
I övrigt från ikväll? Jättefina lopp och det ska åter bli ett sant nöje att se Lady Beluga.
