Vi har ju nått somriga juni månad som innehåller så mycket glädjeämnen, trots allt.
Nationaldagen, svenskens andra nyårsfirande i Midsommar och framförallt att min födelsedag stundar vid ett av datumen.
För travsporten är det långt kvar innan det åter är dags för hårda vindar, kyla och snö-geggamojja som arbetsmiljö. Nu är det mestadels istället kortärmat och en sol som är uppe vid arbetsdagens början men även slut.
Låt gå att det är en ljuv tid vi är inne i just nu.
- Med allt sagt och med Elitloppshelgen tillända och där jag hade kunnat lyfta det ena och det andra vi bjudits på - men ibland är allt sånt här som betyder något helt värdelöst.
Betydelselöst och sekundärt.
Jag har aldrig varit typen som kunnat gråta. Sorg och mörker kan finnas i massor inom mig, men något jag aldrig helt enkelt kunnat göra är att gråta.
Jag önskar verkligen jag hade kunnat lära mig det som ett utlopp istället för att det ska sluta sig inom en.
Förra veckan var det åter ytterst sorgsamma nyheter som mötte mig. Travhästen Dallas har plötsligt lämnat jordelivet.
Hur vacker än travsporten är så kan den även vara närmast hänsynslös mot känslorna ens.
Stall Linn Strandqvist har fått uppleva både himmel och helvete senaste månaderna.
Mars månad var rena rama drömmen där Dallas först dundrade runt 1.11,1a/1 640 meter. Första segern på över tre år. Detta följdes senare upp med ännu en Solvalla-start och ännu en överlägsen seger på 1.12,8a/2 140 meter.
Plötsligt började Dallas höll på att bli miljonär, trots flera år av halvdana resultat.
Förra lördagen blev det ytterligare en till en början drömtillvaro där Dallas fick plats i Montéeliten vid Elitloppssöndagen.
Han inledde med att dundra runt i ledningen, men väl med halvvarvet kvar försvann plötsligt fart och spänst. Energin tröt rejält såg det ut som. Istället var det början på ett orättvist och smärtsamt slut.
För Travronden berättar Linn Strandqvist mer om slutet och vid varje tillfälle jag läser om när en krets måste hantera något så fruktansvärt så gör det närmast ont i magen.
Allt vackra den här travsporten är gjord av blir betydelselöst.
Jag hoppas kretsen runt Dallas åtminstone kan glädjas åt upplevelserna de haft med valacken. Han själv fick även stråla ett par sista gånger innan slutet nådde.
-----
Professionella Elitloppssegern!
Hohneck-segern var odiskutabel och han var verkligen bara bäst. Man gläds även med tränare Phillippe Allarie som ska sägas tog mig lite med storm under söndagen.
Sättet han uppträdde på i förhandsintervjuerna var av toppklass och var otroligt professionell.
Han pratade taktik, hur hans funderingar gick inför loppet och bjöd oss staketkuskar på det där lite extra utan några floskler. Mercí för det.
Trevlig helg,
Martin Engström
