Jag var inte personligen vän med Anders Holmgren men likt många andra hade jag kontakt med honom via sociala medier.
Vi utbytte flera konversationer och jag upplevde Holmgren som extremt intresserad och ödmjuk i sitt språk. Om än att vi tyckte olika i en del frågor så möttes jag alltid av respekt och vänlighet.
För en tid sedan vändes hans vardag upp och ner. Likt många andra puschade jag Anders i hans jobbiga tillvaro och jag gjorde allt för att han åtminstone skulle ha det skonsamt där han levde.
Min fästmö har just nu semester och för att försvinna från vardagen spenderade vi några dagar på Österlen i helgen. Väl vid kvällshänget i fredags möttes jag av ett meddelande. Anders har gått bort.
Likt ett läskigt öde nämnde jag för fästmön tidigare förra veckan att det var minsann längesedan jag läste något från Anders Holmgren. Jag hoppades att han spenderade tid att stärka sig och komma tillbaka. Verkligheten var däremot en annan.
Jag blev närmast chockad av att läsa att han plötsligt avlidit. Och det känns i ärlighetens namn förbannat jobbigt.
Framförallt satt jag med en tomhet. Anders fina närvaro rycktes ifrån oss.
_____________________
Avslutningsvis;
Bengt Adielsson har skrivit runt 90 000 krönikor (nåja) i Expressen. Han kan ofta vara tuff mot ATGs spelavdrag men däremot saknar han mod att tänka på sporten.
I fredagens kolumn hyllade han Åke Svanstedt. Och han har ALDRIG skrivit ett ord om varken Jerry Riordan eller Magnus Dahlén.
Bättre kan du, Bengt.
