Det är lika avskyvärt som orättvist att Face Time Bourbon tvingas sluta på grund av en skada och inte ålderstecken. Tyvärr följer och lever vi i världens vackraste sport men som ändå har sina mörka skimmer över sig.
Dopare, fuskare och aktiva som spöar på hästarna med pisken är några och även den ruggiga orättvisan.
Vi fick uppleva en slags bomb i tisdags när Face Time Bourbon ströks ur Prix d'Amérique. Världens tuffaste travlopp som han varit den stora konungen i två år i rad. Plötsligt ändrades ALLT kring loppet, bara ett par dagar innan start. Chanslösa konkurrenter fick plötsligt anledning att ändra om sin förhandstaktik och började slicka sig runt munnen över att kunna tävla in stora pengar.
Som svensk satt man givetvis och svor åt att Don Fanucci Zet missade loppet "på mållinjen" och där Timo Nurmos sket i det med Calgary Games. De två i toppslag hade varit starka segerbud i årets upplaga, men nu är det som det är.
Det är alltid svårt att se allt och alla i vår sport. Det finns en charm att följa en breddloppsdag men det är en stor tacksamhet när man får se världseliten live på en travbana. Säga vad man vill, men det var häftigt att strosa på stallbacken på Solvalla när Bold Eagle var på plats vid Elitloppet. Det var en stjärnstatus i hela luften över backen som jag aldrig upplevt i Sverige. Tyvärr hann vi aldrig uppleva detsamma med Face Time Bourbon.
Jag var nere under Prix d'Amérique-helgen år 2019 när Bélina Josselyn segrade över Readly Express. Förutom upplevelsen med P'dA fick jag även äran att se Face Time Bourbon live när han segrade i Prix Charles Tiercelin med Björn Goop i sulkyn.
När väl nu tävlingskarriären plötsligt avslutas känner jag en stor tacksamhet att ha fått se honom live.
-----
Tacksamhet känner garanterat även kretsen kring Davidson du Pont.
Stjärnan har inte varit helt övertygande men var klart förbättrad i Prix de Belgique även fast det loppet slutade som det gjorde. Efter två andraplatser i Prix d'Amérique fick hästen till slut strida till sig den stora triumfen och det är högst välförtjänt att han fick en Pd'A-seger på meritlistan.
Vad som däremot inte är tacksamt eller försvarligt är Nicolas Bazire. Det känns svårt att hylla ekipaget till segern. För hästen är jag väldigt glad men i övrigt är det bara ren och skär bedrövelse. Nicolas Bazire må vara orutinerad i sammanhanget men uppträdandet i sulkyn över upploppsrakan hör aldrig hemma på en travbana. Och även fast sådant här är mer accepterat och vanligt i Frankrike är det ändå inget jag kan sitta tyst kring.
Det må vara standard att vi får se sådant här då och då men likväl ska det fördömas och kritiseras VARJE gång. Hur tjatigt det än låter och hur vana vi än är att det inträffar.
-----
Bedrövelsen på Solvalla
Det är en ren bedrövelse att spana in anmälnings- och senare startlistor. Det skälls till höger och vänster om de tunna fälten här nere på Jägersro och i många lägen är det fullt befogat. Bekymret är att Jägers inte är unikt. Det är alarmerande och rent av tafatt från aktiva att lopp med fina förstapris inte lockar.
- Förra onsdagen kördes stolopp för 4-6-åringar på Solvalla med sex startande. Av de sex startande tränades två av Jevgeni Ivanov. Den här onsdagen är det något liknande, men där även hingstar/valacker ingår. Vilket gör det ännu värre.
4-5-åringslopp på Solvalla lockade sex hästar. Bekymret i det här fallet är inte bara antalet - utan att FEM av de startande kommer från Stefan Melander.
I båda fallen är det 60 000 kronor i förstapris vilket är ett tacksamt förstapris i dagens svenska travsport. Att det ska behöva se ut så här år efter år är bedrövligt. Att stall TZ ska ha sina "egna lopp" med fina förstapris är ett underkännande.
Underkännande att propparna återkommer år efter år och underkännande att vi minsann har aktiva som inte är med i matchen.
