Jag som travskribent försöker i största möjliga mån att vara fri från att ha personliga favoriter eller hästar/aktiva jag inte uppskattar mer än andra. Men visst går det inte helt att hålla den linjen.
År 2021 har jag mer än någonsin visat min uppskattning åt Erik Adielsson av flera olika anledningar.
- Framförallt är han förbannat skicklig på att köra travhästar. Få hästen att känna ett mod och en resoluthet som jag tycker få andra kuskar i den här världen kan göra...
- ...Men det Adielsson främst är så är det travets mest ödmjuka och respekterade som finns.
Ingen är närheten av Erik Adielsson. Så är det bara. De som tycker annorlunda har levt under en sten under flera år tillbaka.
I lördags däremot. Nej, det gick ju inget vidare med On Track Piraten för Adielsson. Visst, jag hade spikat Milligan's School på V75-lappen min och just detta loppet var det som gjorde att jag endast landade på sex rätt.
Speltorsken i mig hade världens chans att gå igång i uppror. Jag är dock inte av den typen.
- Jag satt istället och kände nästan en slags... uppfriskande känsla. Även Adielsson har sina stunder där det inte helt går enligt plan. Där det blev lite för bra av det mindre bra, så att säga.
Även solen har sina fläckar. Detta gäller även Erik Adielsson. Tur är väl det!
Travsporten är tyvärr idag alldeles för mycket av slentrian. Där allt går i ett enda varv. Man lär känna till allt och alla och vi vet redan på förhand hur loppen ser ut. Visst är det enormt trist och tröttnande och i längden en skada för travsporten- och spelet!?
Jag blir närmast upprymd så fort jag ser en av de bästa göra misstag. Där de visar en form av mänsklighet.
Örjan Kihlström
Lördagens Gulddivision däremot bjöd på något väldigt ovanligt. Plötsligt fick inte Örjan Kihlström det han ville åt och det gick närmast att höra på Kihlström efteråt hur frågande han var kring situationen. Det var ju inte så det stod i manuset!?
Erik Adielssons styrning? Nej, den var verkligen inte bra. Det medgav han även efteråt. Men det visade att även solen har sina fläckar. Ibland kan travet bjuda på sådana ögonblick.
Och tur är väl det!
----
Annandagens V75-finaler på Solvalla brukar årligen kunna bjuda på en fin avslutning på årets säsong. När jag däremot följde anmälningarna till årets tävlingsdag var det med bekymmersrynka längs pannan. Då finalerna hade ljus anmälan gick det både att se antalet anmälda och vilka som anmält.
Trots attraktiva prispengar hade både Guld- och Silverdivisionen problem att locka hästar. Det blev till slut elva startande i Guld och tio i Silver. Inte fulla fält alltså. Det är alltid trist för både sporten och spelet.
Nästa år är det slutgnällt om höja prispengarna, va?
