Det var självfallet både rätt och uppfriskande att så många reagerade mot drivningen i Prix d'Amérique. Det var helt på sin plats och är det vid något tillfälle majoriteten reagerar så är det givetvis när det som förmodligen världens största lopp avgörs.
Det är liksom inte helt uppåt väggarna att det således blir så att många säger ifrån.
Ändå satt jag i dagarna efter och förvånades av efterskalvet från storloppet. Söndagen blev fylld av ilska, texter i affekt och reaktioner över drivningarna. Dagarna därpå var det mer som att en viss klick försökte dämpa det hela. Kom med tafatta och billiga ursäkter. Det kändes smaklöst, om jag ska vara ärlig.
Stefan Melander var inne på att det inte var "pojkens fel". Och, visst. Är man upplärd och uppväxt i en travsport där sådant är normaliserat så blir det så här. Och ju färre som säger ifrån, desto vanligare kommer drivningarna bli. Och desto oftare kommer vi se det. Hur tjatigt det än är så kommer jag alltid ryta ifrån när jag ser sådant.
Annan ursäkt var så klart digniteten på loppet. Världens mäktigaste travlopp att segra över travvärldens ståtligaste upplopp. Loppets klass och status ursäktar att man således bankar på hästen lite extra över upploppsrakan.
Just den ursäkten var för mig inte bara smaklös. Den framkallade även en form av ilska hos mig.
Vart fan har vi hamnat när dessa efterskalv till skitiga ursäkter tolereras? Nej, ni. Jag kommer fortsätta tjata om det här skitet så länge jag får se det med mina egna ögon.
-----
Svensk Travsport fick köpa att landets catchdrivers på något vis gick ihop och började kräva uppsittningsavgift. Det nya trav-Sverige skulle ta vid. Kontringen från ST tog bara någon vecka innan det nådde oss förra veckan; den så kallade 22-milsregeln.
Jag kan givetvis förstå att den finns. Att den garanterar hästägare att kusken i fråga är på plats i god tid och framförallt är rejält påläst och gör "allt för pengen" som ägaren betalar för att kusken ska köra deras häst.
Samtidigt; Ja, men visst skaver det. Visst är det oroväckande hur travsporten allt mer blir fyllda av olika regler och förbud.
Allt började med skotvånget under vintern. Även fast man som spelare gläds åt förbudet och vet under ett par månader hur förutsättningarna kommer vara, så är det samtidigt inget jag direkt uppskattar. När vi besvisligen kan ha banor med snarlik kvalité som en sommardag. Hela idén med att göra Jägersro till ett slags "Vincennes" med mix av utländska och svenska hästar som tillåts tävla med valfri balans kittlar givetvis för en travpåg i Malmö.
Efter skotvånget har det även på senare tid blivit förbud med jänkarvagn i voltstarter som nu följs av att kuskar inte får driva sitt företag som de vill. Förbuden är en oroväckande väg att gå, trots allt. Det är säkerligen även sådant som gör att en del hellre satsar i Frankrike alltmer än kämpa om 30- eller 40 000 kronor i förstapris.
-----
Mitt i det här eländiga så har vi trots allt ljusare tider framför oss!
På onsdag öppnar landet upp igen och restriktionerna hävs. För travsporten innebär detta åter att man kan röra sig fritt på publikområdet och att förhoppningsvis även fler besöker åtminstone V75-banorna. Det känns därför helt perfekt att det är Åby som arrangerar kommande lördag.
Det är V75 Champions på ett alltid händelserikt Åby och bör således locka en del besökare får vi hoppas!
