Timo Nurmos har sannerligen aldrig varit den som sagt mer än vad han behöver. Alla är vi olika och Nurmos är oftast en väldigt tystlåten och försiktig general över sitt stall som väl inte drar till med "Kolgjini-citats" eller liknande.
Det är som att han själv njutit av vem han är. Hela den här ovissa cirkusen med Calgary Games var till en början lite små-cool. För var vecka och månad som väl gått är det ändå som att man tröttnat på hela grejen. Bara kom till skott om det väl ska bli något.
Banjobb efter banjobb kördes inne på Solvalla och nu har det gått över ett år sedan vi såg storstjärnan senast.
Det här med obesegrad svit och storheten kring insatserna är något som kretsen runt hästen givetvis tar på allvar.
- Vad det däremot riskerar är att Calgary Games inte blir någon vidare folkhäst eller någon som man helt tar till sig.
För detta har han synts alldeles för sällan. Men det är som sagt inte bara för travsportens fantaster som Calgary Games finns här.
Han finns framförallt till för att avla fram nästkommande storheter. Det har vi fått respektera...!
I torsdags var det givetvis som så att man log lite extra över att äntligen se femåringen i en anmälningslista. Det blir ett kvallopp inne på Solvalla på onsdag.
För mig signalerar det solklart att planeringen mot Prix d'Amérique är igång på fullt allvar. Något annat kan jag inte tänka mig.
Ekipaget Calgary Games/Jorma Kontio är det som skapat historia ännu så länge. På onsdag sitter däremot Björn Goop i sulkyn. Likt hela cirkusen med Readly Express skapar detta engagemang runt staketkuskarna.
I travsporten ska man inte få hålla på hur som helst eller göra val som kan riskera att få folk att surna. Det var givetvis så att väldigt många beklagade sig över att Nurmos minsann petat Kontio till förmån för Goop.
Jag kan förstå att man gärna velat fortsatt se legendar Jorma Kontio bakom Calgary Games. När det nu däremot är satsning mot Frankrike, vilket jag antar, så är det en självklarhet att låta Björn Goop ta över.
Kontio har ett facit och en meritlista som vi alla högaktar. Han fyllde även 69 år i augusti och även fast han ännu är skicklig i sulkyn så är han inte av den storhet han en gång varit.
Självfallet är det sådant här som gör att jag svär i kyrkan. Man ska minsann inte få göra hur som helst. Men travsporten måste kunna vara lika vackert som professionell. I det här fallet förstår jag valet av kusk, hur djäkligt det än låter.
