Med ett förstapris på 1 609 000 kronor förväntade jag mig mer av Hugo Åbergs-fältet i år.
Visst, det fanns möjligen inte en drös av stjärnor som var villiga att resa till snabbloppet i Malmö, men med ett sådant förstapris ska det inte vara några bekymmer att få till ett stjärnfält. Varje år. Nu lyckades min hemmabana inte med detta.
Och några veckor senare med lägre prispeng är Åby Stora Pris ett tolvhästarslag, visserligen med två hemmaflaggor, men med en internationell klass som är mäktigt. Distansen 3 140 meter är klart mer tilltalande för fransoserna än speedway-körningen på Solvalla (ex. Elitloppet) eller för den delen Åbergs.
Detta har lett till att Åby Stora Pris på många sätt kan ses som det framtida storloppet för året. Hade det inte varit så att traditioner står sig starka, så hade Mölndalsovalens storlopp varit DET loppet för alla. Nu finns dock Elitloppet och det kommer givetvis aldrig gå att konkurrera ut det som svenskens utropstecken för året.
Åby är mäktiga för dagen. Så enkelt är det. Det har jag skrivit flera gånger om. Anläggningen är av ett modernt slag som tilltalar, med ett fint hotell intill och restauranger som ingjuter trivsel hos besökaren.
Borta är inrökta heltäckningsmattor och alltigenom vibbar av svenska 70-talet i väggarna. Det är givetvis det som gör Åby vad Åby är idag. Liksom det dramatiska open stretch.
Bredden på elittränare är inte likadant idag som tidigare. Hetare är istället catchdriver-livet vilket gjort att lopp på exempelvis Solvalla blivit närmast inrutat. Alla vet var de har varandra. På Åby är det som alla sätts på en ögonbindel inför starten och tvingas till taktika vägval de annars inte hade gjort.
