Det är en hård tid för oss alla just nu.
Jag själv sitter i ett hotell nere på Teneriffa vilket för många låter som en dröm. Personligen har det blivit som rena rama Big Brother, ni vet den där dokusåpan.
Man är instängd runt samma människor hela tiden runt samma yta. Men utan några kameror, då.
Utan att tycka synd om mig själv för mycket så är självfallet inte vädret till ens fördel heller. Det är som en ruggig vårdag i Svedala dag för dag, vilket möjligen inte är det mest upphetsande.
Det har varit ett mörker för oss alla på jordklotet och är så fortfarande.
Men där finns trots allt några få ljusglimtar i det här elände vi lever kring just nu.
Som alltid är det stall Conrad Luguaer som ger oss det.
Stall Luguaer har givit oss en hel del under lång tid nu. Det är hästar av rejäla intryck och de verkar genompumpade av självförtroende allihop. Det är sådant man njuter av vid sidan av staketet.
Ikväll var det Gulfstream Am som visade upp sig och från innerspåret lekte han närmast runt i Fyraåringstoppen på topptid. Det såg inte ens ut som att han tog i. Det var som att han hittade ett bollhav att hoppa i. Det var en lek bara utan att veta att något var på allvar.
Jag kände ändå ett slags ljus och njutning inombords som man sällan känt i detta världens mörker.
- ...Ett annat slags ljus var givetvis att Petri Salmela selade ut två vinnare under V86-kvällen. Två övertygande sådana.
My Sweden vann enkelt i V86-4. Så var det bara.
V86-6 var självaste Kentucky Fibbers lopp där Salmelas storstjärna Makethemark årsdebuterade och till sist lekte hem det högklassiga loppet. Makethemark sprang sig verkligen in i världseliten ifjol och har säkerligen en fin säsong framför sig.
- Linus Boy satt på leken in mot sista sväng och såg ut att ha toppformen fortsatt där han ville ha den. Men så kom snöpliga galoppen och istället var det Makethemark som enkelt rattade in seger i sin årsdebut och såg riktigt läcker ut.
- Perfect Spirit årsdebuterade även han och fick ett minst sagt sparsamt lopp av Örjan Kihlström.
Med lite mer vaken styrning av Kihlström hade Perfect Spirit tveklöst stridit emot vinnaren. Örjan Kihlström är en mästare, men gjorde knappast något för att köra för segern här.
Spelsäkert? Nej inte någonstans - och det börjar bli tröttsamt att Kihlström aldrig kollas lite hårdare gällande sånt här, för att han är den han är.
Get Ready On Tour var tidigt borta ur V86-1 och istället var det så klart stall Luguaer med sin Bonny Boy som tackade för detta och kunde mot ett beskedligt sällskap ta enkel seger.
Likaså blev det för Give Me Ten i V86-2 där Erik Adielsson styrde som en mästare i sulkyn från start till mål. Det är så det ska se ut när man vill ha full kontroll på övriga fältet...!
Stall Kolgjini ville självfallet visa upp sig när V86 kördes på hemmabanan:
Efter några lopp i kroppen var äntligen Neelix tillbaka i sitt rätta jag igen när han kunde tacka för att Whipped Eggs inte ville göra upp. Segern blev till sist ganska odiskutabel.
Jag var inte helt belåten över att Stefan Persson lade ner sin tränarrörelse för catchdriver-cirkusen. Tänka sig att det på många sätt inte kunde blivit bättre!
Persson har visat att han gjort helt rätt val och flera av hans styrningar har varit briljanta. I V86-7 på Jägersro lyckades han vinna från bakspåret över kort distans. Vid tillfällen som dessa är det bara grisar som flyger i luften. Ungefär så ofta sker det på Jägers.
Zanzibar Effe styrdes in perfekt och kunde med knapp marginal ta ner ledande Global Wireless.
När Vichy Grif galopperade bort sig bakom startbilen tackade Digital Track för detta med Örjan Kihlström som hade koll hela vägen runt om...!
