Det ligger alltid något vemodigt över profiler som gör sina avskedsturnéer. De man vet om att det bara är en målsträcka kvar och sedan är karriären över.
Jag var rätt övertygad om att tävlingskarriären för Billie de Montfort skulle ta slut 13 februari på Vincennes, men gladdes över att följa uppladdningsrapporterna inför förra söndagens Grand Criterium de Vitesse på Cagnes-sur-Mer-banan.
Nog var det ett järnsto som planerades ytterligare en utselning. I söndags gjorde Billie de Montfort så sin sista start i tävlingskarriären. Det resulterade i en tredjeplats på tiden 1.10,0a/1 609 meter.
Fransmännen har ett något stinkande rykte här uppe i Sverige. Vi drar inte helt jämnt och känslan är att det med åren blivit en spricka som snarare växt sig större än reparerats.
Med all rätt reagerar flera här uppe kring deras körkultur och varken svenskar eller fransmän kommer acceptera varandras syn på travsport. Sådan är känslan åtminstone.
Hur illa ryktet än är kring fransoserna så är de mästare på en sak; att lyfta fram hästen.
Något jag berört för ett tag sedan var mitt besök under Prix d'Amérique-helgen för något år sedan. Allt från min vandring på stallbacken, till strosandet på publikplatsen och upplevelsen från pressrummet. Det var något alldeles extra.
Det var nämligen travsport där de på banan var stjärnorna. Hästarna lyftes fram som rena rama superstjärnorna. Allt från reklamvinjetter till enorma vrålet från publikplatsen är något jag aldrig upplevt i Sverige. På tal om kulturerna...
I Sverige är det på gott och ont främst spelformen som är superstjärnan. Den ger travsporten i längden lite cash, men det som kostar är att hästen hamnar i andrahand. Det säger en del att giraffer och liknande är en del av ATG-reklamerna i tv-rutan. Inte hästen.
Sättet som Billie de Montfort lyftes fram i söndags från franskt håll var mäktigt. Det var vackert - men framförallt enormt värdigt.
Stoet har funnits med oss under flera år och jag har imponerats av hennes uppsyn vid varje tillfälle. Låt gå att vi i Sverige haft och har en del järnston som fångat våra hjärtan, men nivån som Billie de Montfort hållit är något som kommer dröja länge innan vi får se igen.
