Allt kan inte vara guld eller startlistor som får en att närmast dregla över klassen på hästarna. Som många andra sporter finns det omgångar man väl inte direkt sätter sig in i med pirr i magen.
Med all respekt för Solänget så var väl V75 i lördags något jag på förhand inte var hel-taggad inför direkt. Gulddivisionen, högsta klassen på dagen, var en rätt tafflig uppställning - men med det sagt så kritiserar jag inte!
Vi kommer alltid ha omgångar som inte är av det hetaste laget och som ger oss framförallt Gulddivisioner som är rätt iskallt.
När väl lördagens V75-dag var oss förbi satt jag ändå och hade lite högre puls än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det blev party av det här med!
Travsporten kan på många sätt vara rätt förutsatt och där vi vet vad som komma skall. I lördags blev det däremot någonting helt annat.
Det finns en hel del jag ogillar med travsporten idag. Alltifrån domarnas gissningstävlingar vid bedömningar till att det körs utanför bangränsen - men är det något som är bland de värsta jag vet så är det hur aktiva gör det till en ren gäspning till vardag.
Vi vet vad vi får en vardagskväll på Solvalla. Ingen står ut mer eller mindre och allt blir en dag på jobbet bara.
Att Magnus A Djuse därför uppträdde som han gjorde fick mig närmast att applådera. Och tacka för showen!
Jag tror definitivt att aktiva är rejäla tävlingsmänniskor. Det är däremot sällan vi får se eller höra det. Segergester vet de exempelvis knappt vad det är för något.
Att Djuse fick 5 000 kronor i böter i lördags måste man köpa lika mycket som att han ska få bränna av ibland.
Självklart ska man inte få bete sig hur som helst mot domarna, om än att ordet "dårar" som Djuse använda inte är det hårdaste precis...
Travsporten behöver sånt här ibland. Det är alldeles för styvt som det är idag att jag därför närmast vill hylla Mange Djuse. Han fick åtminstone min lördag från Solänget att bli till det roligare.
-----
Det ena ska inte utesluta det andra. I lördags var jag dum nog att se International Trot från Yonkers.
Däremot kan vi ta med oss någonting gott från det...
Det blev en rätt odramatisk seger för Cokstile med italienske Vincenzo Piscuoglio Dell’Annunziata.
Det italienska dumhuvudet brukade körspöet på ett sätt som borde rendera i avstängning och rejäl uppläxning.
Det var avskyvärt.
Vad jag vill se efter sådana här ageranden är att sporten fördömer. Därför var det närmast tröttsamt att läsa Per K Eriksson i Expressen som visserligen tog avstånd till kusken, men menade på att det minsann var värre förr. Ja, vadå då?
För den sakens skull ska vi inte sitta tyst i båten. Det ena ska inte utesluta det andra. Och magen till nonchalans.
Från ägarhåll till Cokstile skylls det ifrå att kusken möjligen slår mot sulkyn/hjluket och inte på hästen. Det är lika avskyvärt ändå.
För det med sig någonting gott? Ja, jag hoppas ju verkligen det.
International Trot är ett kul äventyr för europeiska kretsarna men det är även de enda som ser någon glädje i det här härskna jippot.
Efter vad vi fick se i lördags vill jag hoppas att intresset även dog för de sista som suttit kvar i jippo-båten. Och det finns inte en endaste logik eller rimlighet att fortsätta med det här från nästa säsong.
Lägg ner skiten.
