ELITLOPPET 2022
Etonnant segrade i årets upplaga på ett alldeles majestätiskt vis. Det ska egentligen inte gå. Årets vinnare var sannerligen ingen bluff!
Det jag ändå tar med mig mycket av från årets upplaga är förhandsjobbet från Solvalla.
Även vid årets race var det mycket Valla-tänk över inbjudningarna. Man begrep varken Admiral As eller Who's Who eller för den delen Brother Bill i den formen han var i då.
Jag gillar att Anders Malmrot tänker annorlunda och inte låter sig hålla kvar i sådant som alltid varit.
Till i år drog han igång "Folkets Häst" vilket verkligen bjöd på reaktioner. Det är precis sådant man vill ha som sportchef inför ett lopp. Bra som dåligt.
Sista hästen in till världsloppet skulle röstas in. Säga vad man vill om resultatet men det var hyggligt tydligt att Night Brodde lyckades kuppa in sig till Elitloppet.
Adrian Kolgjini däremot surnade med sin Upstate Face och bojkottade omröstningen genom att hoppa av.
CAMILLA OCH SIMON
Sommaren tog oss med storm när Camilla och ståtlige Simon visade upp sig. Det är givetvis tråkigt när Simon behövdes, men det var ju något alldeles otroligt och unikt vi var med om den här sommaren.
Lika vackert som det var då, blev det givetvis ett oerhört tragiskt slut på sagan. Under 2023 hoppas jag Camilla kommer igång lagom till storloppssäsongen med sin nye vän.
ÅRETS SORGLIGA FARVÄL
Tyvärr innehöll 2022 även inslag av dödsfall, både på och utanför travbanan.
Färskt i minnet är givetvis Don't Be Weak som 6 december bröt benet i loppet vilket sedan resulterade i att han fick besöka de evigt gröna ängarna.
Det går givetvis inte att ranka det ena dödsfallet med det andra, men nog fanns där enligt mig ett par som tog extra hårt.
Familjen Kontio såg ut att ha fött upp en kommande storstjärna i La Verite. Med sju segrar på tolv starter, majoriteten på Solvalla, gick femåringen mot en ny spännande säsong.
Han inledde årets säsong med två raka segrar där årsdebuten resulterade i seger på topptiden 1.11,8a/1 640 meter. En mörk kväll på Solvalla 9 februari vände allt på en sekund där han plötsligt segnade ned.
Stall Robert Bergh hade en mörk start på året när först Vikens High Yield tog en stark triumf nere i Frankrike men segnade ned efter loppet. En månad senare försvann även Chestnut Bojje under ett träningspass...
- Bland de mänskliga är Olle Goop givetvis ett tungt och sorgsamt avsked på våren. Avskedet tog förstås hårt på sonen Björn och bakom denne stod en hel trav-familj och beklagade, sörjde och mindes hans pappa Olle.
Nånstans var det som att det vackra i travsporten tog sin kraft när Björn Goop först segrade i Paralympiatravet med Moni Viking - för att senare på hösten segra i Olle Goops Pokal (Svenskt Mästerskap) med Brother Bill.
Det är när sorgen är som djupast som travfamiljen tycks stärka varandra.
PIRATEN
Visst fanken förtjänar han eget stycke, denne otrolige On Track Piraten. 25 juni 2022 tog karriären slut när hans vapendragare Hans R Strömberg startade honom i Midsommarloppet. Resultatet var inte det bästa eller det centrala. Det var istället lite av ett avsked för Piraten.
Det gjorde nästan lite ont i magen på slutet när det verkligen kom upp för en att hans tävlingskarriär var på väg mot ett slut. Om det finns någon i travsporten som hade kunnat finnas där för alltid så är det dalahästen.
STORTRÄNARNA
Det börjar bli tjatigt kring överlägsenheten som Daniel Redén har. Don Fanucci Zet, Honey Mearas och Xanthis Harvey i all ära - men vad fasen är Francesco Zet för något!?
Det var viktigt under 2022 att Björn Goop varvat upp igen. Han har alltid varit en storhet i sporten, men det går att påstå att han efter Readly Express-avskedet inte haft några större framgångar på stora scenen.
San Moteur är ju en favorit som jag hoppas mycket på 2023. Därtill har Björn Goop själv hittat tillbaka till sin tidigare topp igen. Sådant behövs under vintern på Vincennes!
Nånstans i en skugga har vi även Tomas Malmqvist som triumferat i Frankrike och stått för framgångar han inte varit närheten av tidigare. Uppe i Sverige har vi närmast endast fokus mot allt som bara sker här - men det måste sägas att Malmqvist imponerat rejält nere i Frankrike med sin rörelse.
Annan stortränare som utmärkt sig på sitt sätt är Robert Bergh. Hela storyn kring hans mystiska koll på Daniel Redéns gård är bland det mest absurda vi var med om det här året.
- Årets kusk: Magnus A Djuse
Hans sätt att styra ett lopp och ge sin häst mod är på ett sätt vi inte sett på länge. - Årets tränare: Daniel Redén
Hans hästar är fortfarande barnsligt överlägsna när det väl gäller. - Årets häst: Francesco Zet
Intrycket, steget och monstruösa uppsynen över honom gör mig barnsligt förtjust. - Årets kallblod: Månlykke A.M. är Månlykke A.M., men Stjärnblomsters säsong? Ojvoj.
- Årets avslag: "VM-loppet" på Yonkers.
- Årets bana: Åby. Mölndalsbanan tänker på alltifrån publikens bekvämlighet till att ge aktiva det lilla extra.
- Årets perfekta slut: M.T.Insider.
Tolvåringen gjorde sin sista säsong med stora målet Speedrace på Solvalla. Allt gick sedan precis som Olle Alsén hoppades på. M.T.Insider gjorde sitt sista framträdande vid Elitloppshelgen genom att ta hem Speedrace.
Att "go out with a bang" är sällsynt och svårt i trav - hingsten lyckades! - Årets "dags att göra om": V75 Direkt.
Bekymret är inte att de gör en massa fel eller så - bekymret är att hela konceptet och studiouppsättning varit densamma i alldeles för många år.
V75 Direkt har stagnerat rejält och jag ser gärna lite nya ansikten och röster i studion nästa år. Och helst någon som inte är polare med aktiva.

