Nej, det vill sig inte på V75. Det är alltid något som jävlas. Eller så är jag bara helt fel ute. Förra helgen spikade jag 7 Aileron i V75-1 på Bergsåker och han var förstås tvåa över mållinjen och på Åby spikade jag 2 Even’s First Boy i V75-1 och 7 Basic i V75-4. Even’s First Boy var trea i mål och Basic tvåa. Det här med att spika favoriter är inte alltid så jävla bra. Jag måste tänka om.

Torbjörn Jansson levererar vinnartips på löpande band på sin Twitter. Han skrev häromdagen att 9 Origo Tilly skulle med på kupongen i V75-1, trots att det skulle bli ett tungt lopp. Jag trodde inte på varken Jansson eller Origo Tilly och lämnade därför ekipaget utanför kupongen. Man fick inte ens plats som reserv. Jansson visste dock vad han snackade om och vann också - om än på målfoto.

Det var inte många som trodde på 7 M.T.King Of Cash innan loppet. Jag trodde att det skulle bli för tufft – trots att han är starkast i stallet. Sen fick man höra att banan var otroligt tung för dagen och vem gynnar det om inte den starkaste hästen i fältet? M.T.King Of Cash trivdes som fisken i vattnet och var totalt överlägsen. Segermarginalen blev fyra längder. På tung bana!

Inget ont om 14 Makera (V75-3), 4 Alwaysinblackpedia (V75-4) eller 2 Magic Happens (V75-6) men dagens höjdpunkter var – förutom M.T.King Of Cash – 10 Obi Wan (V75-5) och 5 Master Crowe. Obi Wan bjöd på en ordentlig slutrökare och imponerade stort. Han har nog inte varit bättre än nu. Och Master Crowe tuggade i sig både bana och motståndare och var överlägsen.

Det kunde bara sluta på ett sätt. Nationalhjälten Bold Eagle – större än livet självt – vinner Prix d’Amérique 2017 på 1.11,2/2700. Nytt världsrekord, förstås. Han ser inte mycket ut för världen men har redan – bara sex år gammal – bevisat att han är världens främsta travhäst genom alla tider. Det är bara så.

Bold Eagle tappade i starten som för att ge sina konkurrenter ett försprång, men Franck Nivard ville annorlunda och gav honom en perfekt resa i andraspår. Där såg ekipaget ut att bli fast i sista sväng innan Nivard hittade luckan och utmanade Belina Josselyn över upploppet.

Jag stod i publikhavet – några meter innan mållinjen – när Bold Eagle briserade utvändigt ledaren över upploppet. Där var sikten begränsad men ljudet av hovarna som slog kolstybben sönder och samman gick inte att undgå. På bara några steg var Bold Eagle både ikapp och förbi ledaren Belina Josselyn.

Efter en helg i Paris med Prix d’Amérique som kronan på verket finns det inget att sakna – förutom duellen som uteblev. Jag vill fortfarande tro att Nuncio kan ge Bold Eagle en match på allvar. Till skillnad från Bold Eagle har han – Nuncio – aldrig fått stora segrar serverade på silverfat. Resan mot Elitloppet börjar nu.

Inte bara Bold Eagle förtjänar att hyllas. Jag vill även hylla Daniel Redén vars hästar sprang in 2,4 miljoner kronor i Prix d’Amérique. Han har redan siktet inställt på Elitloppet sista helgen i maj. Förhoppningsvis kommer även fartfantomen Delicious U.S. till start. Om så blir fallet har Bold Eagle en svår nöt att knäcka.

Första gången Prix d’Amérique kördes var 1920. Premiärsegrare blev Pro Patria med Th. Monsieur i sulkyn. Det dröjde till 1950 innan ett svenskt ekipage vann Prix d’Amérique – Sören Nordin med Scotch Fez. Pro Patria och Scotch Fez är för gamla för att vara mina hjältar, även om båda ska hyllas.

Roquépine. Dart Hanover. Bellino II. Idéal du Gazeu. Ourasi. Queen L. Ina Scot. Coktail Jet. Moni Maker. Général du Pommeau. Varenne. Gigant Neo. Offshore Dream. Ready Cash. Maharajah. Bold Eagle. Listan över framträdande Prix d’Amérique-vinnare från 1920 fram till idag kan göras lång.

Om du bara fick välja en vinnare, vem skulle du välja i såna fall? För mig är Maharajah störst av alla. Han vann Prix d’Amérique 2014 i fjärde försöket på ett regnigt Vincennes. Bilderna på Maharajah, Hultman och Kihlström kommer aldrig lämna min näthinna – där blir de kvar för alltid. Och det är jag glad för.

Vilket är ditt bästa minne från Prix d’Amérique?

Det var många spelare som trodde på låg utdelning på Färjestad. Jag var en av dem. Med stora favoriter som On Track Piraten, Bellfaks och smäckre Fossens Bonus fick man vara glad för ett par tusen, tänkte jag. Men sju rätt gav betydligt mer än så. 102 347 kronor är inte illa pinkat när Piraten vinner.

Jag rankade 2 Önas Igor fyra i V75-1. Jag trodde nämligen inte att han var snabb nog att ta sig förbi 1 Charming Soldier. Därför trodde jag mer på 5 Forecast och 8 Pharaon Face – och 1 Charming Soldier, för den delen. 2 Önas Igor fanns i alla fall med på kupongen och han imponerade stort.

Det blev inte som jag planerat i V75-2. Jag hade streckat två hästar – 1 Arnold Scoop och 11 Titan Brodde. Tyvärr blev 1 Arnold Scoop struken och 11 Titan Brodde galopperade över upploppet. Första reserv var 8 Bowling Triple X – men jag hade förmodligen inte låst på två efter strykningen. Jaja.

Omgångens största favorit var 2 On Track Piraten som startade i V75-3. Man trodde att han skulle ta ledningen och spåra runt om. Men så blev det inte. Istället tog 3 Highspeed Call ledningen och släppte sedan till 5 Royal Fighter – men inte ens då kunde 2 On Track Piraten förlora. Han slutar inte imponera.

Om det blev fel i V75-2 redan från början blev det inte bättre i V75-4. Jag hade 14 Bellfaks som spik men han blev struken på grund av hälta. Som första reserv hade jag 6 Reiug – men hade tipset publicerats efter strykningen på 14 Bellfaks hade jag INTE spikat 6 Reiug. Bara att acceptera.

Bakom 2 On Track Piraten i V75-3 var 3 Fossens Bonus i V75-5 omgångens största favorit. Jag garderade honom eftersom kapable 2 Thai Navigator med Björn Goop i sulkyn lottats till spåret innanför. Över lång distans är ledningen ofta avgörande på V75, och så blev det på Färjestad.

Det grämer mig att jag inte spikade 6 Barkevious Mingo i V75-6. Jag hade honom som spik i DD-1 redan innan jag visste att tränare Nils Norelius hade ett ess (läs jänkarvagn) i rockärmen. Barkevious Mingo dundrade också till ledningen och vann ohotad. Norelius första V75-seger på 16 år. Välförtjänt!

I V75-7 trodde jag en del på 1 Tiller. Hon tog ledningen och ledde länge men orken tröt i sista sväng och istället vann 9 Baharat. Carl Johan Jepson tog andra raka och utdelningen sköt i höjden. Trots att 2 On Track Piraten vann i V75-3 fick man över 100 000 kronor för sju rätt. Det hade ju inte suttit fel.

Tipsen gick vägen i helgen på Jägersro. Nåja, nästan i alla fall. Både det lilla och stora V75-förslaget gav 6 rätt, vilket gav 1 668 respektive 3 384 kronor – totalt 3 612 kronor i vinst. Som om det inte vore nog gick dubbeln in till 7,31. Det är inget att skryta över – men vinster är alltid bra för självförtroendet.

Jag missade bara 11 Obi Wan i V75-3. Det gör ont eftersom jag alltid annars brukar spela honom – men från bakspår mot tuffa hästar kunde inte ens jag tro på Obi Wan. Å andra sidan hade han aldrig vunnit om Anna Mix varit med och tävlat, men det var hon inte. Kim Eriksson körde henne snällt i ryggar.

Med distans till det som hände i V75-3 har jag funderat länge och väl om det var fult eller inte – men det var i alla fall inte vackert. Sofia Aronsson ska likafullt hyllas för sin ärlighet och Kim Eriksson har inget ansvar i saken. Jag är säker på att många travtränare ofta håller liknande upplägg för sig själva.

Det är inte min mening att svartmåla svensk travsport - inte heller enskilda aktiva - men jag är säker på att tränare inte alltid förvånas över hästar som underpresterar i tävling. Nej, jag tror inte att någon håller på information av ont uppsåt utan snarare för att de alltid tvingas äta upp vad de har sagt.

Nu vänder vi blad. Det finns ingen anledning att göra en höna av en fjäder.