Jag ska inte yttra mig alltför mycket kring det fruktansvärda som skedde i Bryssel i måndags.
Mycket är redan sagt och vi var nog många som vandrade runt i en slags dimma från måndag kväll och resten av veckan.
Dagarna därpå mindes jag första gången en anhörig gick bort. För mig var det otänkbart att vardagen skulle fortsätta utanför fönstret.
Nästa dag gick solen upp igen och folk gick runt på stan som om ingenting har hänt.
Något liknande är det nu också. Det är en märklig värld vi lever i och som vi ibland måste hantera med fasansfulla händelser. Och bara... gå vidare igen.
Det känns väl därför lite banalt att plötsligt sitta och skriva om trav på ett sätt som gör gällande att vardagen fortsätter. Men nu är det så.
Med allt sagt så skickar jag mina tankar till de anhöriga kring offrena i måndags och det kommer säkert kännas tungt på söndag när jag ska gå på Malmö FF igen där matchen inleds med en tyst minut.
-----
Günter Herz har under väldigt många år varit en stor hästägare hos Joakim Lövgren.
Vi minns framförallt Brioni med värme.
Herz personligen är knappast en man som behöver stå utanför en matbutik med en tiggar-kopp. Tvärtom är han väl förmögen och hans potentiellt nästa stora stjärna är Oscar L.A..
Hos Joakim Lövgren har hästen svarat för en rad starka insatser, men dessvärre har den här säsongen inte blivit vad man hoppats på där infektioner spökat för hästen.
I måndags däremot nåddes jag av beskedet att rikemannen Herz flyttar hästen ifrån Lövgren. Nästa anhalt blir Frankrike och till Fabrice Souloy.
Jag orkar ärligt talat inte bli förbannad längre. Knappt orkar jag reagera.
- Moralen i den här sporten går att ifrågasätta var- och varannan vecka där en del märkliga beslut tas som får en att bli närmast dyster.
Funkar det inte hos Souloy så är det bara att rekommendera att testa lyckan hos Holger Ehlert.
Det är herz åt skogen.
-----
- "Flykten från hönsgården" som vi alla kallar vår fantastiska travsport fortsätter.
Profil efter profil har på ett bräde givit sitt avsked från sporten. Näst på tur var Torbjörn Jansson efter förra lördagen.
Jag skrev lite om det redan i måndags.
Att generationsväxlingen till slut skulle nå vår sport var säkert väntat, men det blir likväl en utmaning.
Hästuppfödningen går även åt fel håll och ser man i ett framtidsperspektiv ser det något alarmerande ut för hur sporten ser ut om tio år. Och möjligen säger det en del att det stora travlandet Sverige inte haft någon seriös Prix d'Amérique-utmanare senaste åren.
Det säger även en del att de med kapital köper hästar för dyra slantar i Frankrike och USA. Siffrorna som spenderas där inte är närheten av vad som förekommer vid svenska auktionerna.
Om där finns någon i landet idag som hade en dröm om att bli uppfödare hade nog denne möts av skeptiska blickar och frågan; "hatar du pengar, eller?".
Några som jag gärna hade velat se mindre naivism ifrån är Svensk Travsport.
Maria Croon brukar ofta i sitt VD-brev hålla med om att där finns utmaningar, men landar ändå alltid i att man ska försöka se positivt på allt och att det ska vara något "tillsammans är vi starka"-tänk.
