Tänka sig dumförklaringen man ger sig själv varje år. Efter ett par veckors av sommarvärme, ljus och en inre ro möts man plötsligt av hösten. Den överraskar mig varje år och jag tycks aldrig lära mig.
Mörkret tar ett allt större järngrepp om dygnets timmar, löven faller och svenskens ansikte börjar se så där tomt och livlöst ut igen på väg mot sina arbetsplatser. Och då har jag inte ens nämnt vad kylan gör med en.
Jag kan bara dumförklara mig själv för att även så i år bli förvånad över att det kommer över oss.
Tacka vet jag då Kriteriehelgen. Det är den helgen som på senare år varit det som jag "hållit i handen", om man så uttrycker det.
Det är som att sommarens allra sista pustar samlas ihop till en enda avslutande suck över Solvalla under lördagen och söndagen. Det är lika tacksamt och betydelsefullt varje år.
I år kommer jag befinna mig över en fin position med blicken ut över hela Solvalla. Även fast temperaturen möjligen inte är av det varmare slaget, så ska jag ändå besöka nationalbanan med en sista sommar-lättnad i sinnet.
Jag har flera olika historier av Kriteriehelgen, men den jag minns allra mest är nog när jag och min bäste vän spenderade helgen på Solvalla och där jag på söndagen vaknade upp med en förkylning och feber som hade fått mig att bli portad på Solvalla om det varit i år.
Mina läppar var blåbärsfärgade, min blick var nog ganska sliten och trött och hade det inte varit för travet hade jag mått fasansfullt uselt. Nog fasen satt man ändå på Ströget bland massa travvänner och kämpade i sig plastmuggsölen och njöt av helgen. Nog höll Kriteriehelgen mig i handen just den fruktansvärda dagen. Jag har nog aldrig känt mig så sjuk och belåten på samma gång.
- Jag avskyr höstens intåg och kommer därför njuta extra över den här helgen. Den har börjat betyda mer för mig än jag någonsin tidigare trott.
Helt rätt med Kriteriet/Oaks på lördagen
På vissa håll har jag hört hur det grymtats att Kriteriet och Oaks körs på lördagen. Jag tycker däremot det är helt rätt beslut. Det är trots allt de två stora loppen för helgen även fast vi numera även har STL Open-finalen.
Lördagen ska vara avgörandets dag. Söndagarna är och har alltid varit totalt iskalla för min del när det kommer till stora avgöranden. Ibland är traditioner till för att brytas. Det är något travet alltid varit mindre bra på.
Det är på tiden att något görs åt söndagen och i det här fallet är jag mer än nöjd att vi får treåringarnas fester på lördagen.
-----
Som skribent försöker man ofta vara ganska återhållsam kring vad man tycker och tänker om de på banan. Man vill ju verka så neutral som möjligt, men så finns det undantag;
Heja Very Kronos i STL Open!
