Jag har verkligen inga problem med att vara personlig i mina rader.
Vanligtvis vill man hålla inne på sina inre känslor, men när det kommer till ett tangentbord är jag alltid en öppen bok. På gott och ont.
Jag minns så sent som under mina år i lågstadiet i skolan, under åren 7-9 år gammal. Vår fröken i skolan gav oss varsin dagbok där vi en gång i veckan skulle skriva om veckan som gått och hur vi mådde. Det var väl där jag upptäckte min passion för att skriva.
Plötsligt fick jag ett uttryck för alla mina innersta känslor och tankar. Sådant jag inte riktigt kunde uttrycka verbalt kring blev plötsligt så simpelt framför ett pappersark.
Och trots att åren gått och jag snart är 30 år gammal har just det inte förändrats.
Min balsam för själen är travsporten, och framförallt hästen - som ska ha stor eloge för just detta.
Det har väl knappast varit någon hemlighet att jag inte är särskilt förtjust i spelet. Jag är en sådan mjuk jäkel som hellre lyfter fram sporten och djuret och tycker allting är så förbannat vackert och putti-nuttigt.
Och det är väl därför jag sitter i den här båten nu. I en period i livet där mycket förändras har jag alltid travsporten. Och påminnelsen om vilken balsam för själen hästen är.
Detta är sannerligen paradiset på det här jordklotet. Allting känns så okomplicerat där.
Det som får mig att må så förbannat bra.
Jag ska trots allt skatta mig lycklig som funnit travsporten. Och gjorde det i sådan ung ålder som när jag fortfarande ville springa runt i pyjamas innan läggdags.
Travet är idag mycket av en materialsport. Där pengarna styr och hästen oftast glöms bort. Det är mycket spelkuponger, tips och systembyggnad som får plats och sällan hästen. Med stort H. Men helsike vad mycket en häst kan ge mig.
Vi har ännu inte riktigt nått hösten. Den skrämmer mig, ska ni veta. Jag som har så nära till vemodet lever för dagen i en tillvaro där man vet att den lurar runt hörnet. Och den kallas just för hösten.
Jag brukar i de stunderna söka mig mot hästarna. Spendera lite mer tid än vanligt i stallen. Där allt annat plötsligt inte spelar någon roll längre. Hästen ger mig en stillsam tillvaro och en jäkla energiboost och framförallt en balsam för själen.
-----
...och vad som gav mig balsam för själen var helgen på Charlottenlund förra veckan. Danskarnas egna derbyhelg.
Lunden är något alldeles extra. Och något svenska banor måste ta till sig mer av.
Charlottenlund i sig är, likt majoriteten av svenska banorna, en omodern historia och inget att hänga i julgranen direkt.
Men danskar gör ändå sitt yttersta. Sitt yttersta att få besökaren att trivas.
Prissättningen på mat och dryck är klart rimligare och mat-alternativen är något jag inte direkt finner i Sverige. Fläskestek-burgaren, exempelvis.
-----
Var så klart även en ren njutning att kolla in Cash Crowe som skämde bort oss i comebacken direkt.
-----
Vi är tillbaka in i höstens vardag och i onsdags var det åter dags för expressupplägget för V86.
Som så mycket annat finns det både för- och nackdelar med upplägget.
Nackdelen är givetvis att sporten lämnas utanför. Där finns helt enkelt inte tid nog att lyfta fram vinnaren på ett värdigt sätt. Istället är det reklamtid som måste prioriteras och efter det speltips inför kommande lopp.
Fördelen är så klart att det just går undan. För den ljummet intresserade behöver de endast avvara lite mer än en timme av sin kvällstid, och annat fördelaktigt är väl att fler stall i olika delar av landet får chansen att visa upp sig på V86-scenen.
-----
Derbyhelg som väntar hemma på Jägersro. Alltid något att se fram emot, även fast jag aldrig riktigt taggar till för söndagslopp.
Personligen utkämpar jag en helvetisk förkylning, vilket ni så klart inte bryr er om särskilt värst. Men man som jag är, känns förkylning även den här gången som något som kortar ner min livslängd med ett par år.
