Vi har många unika själar i den här travsporten som har personligheter som kan närmast fängsla en.
Tveklöst var Ola Samuelsson en sådan.
Han var sällan den som tog upp ett rum eller hade en personlighet som vrålade sig igenom tv-rutan.
Däremot en personlighet som var omöjlig att inte närmast älska.
Ola Samuelsson må utåt vara en rätt så tystlåten stockholmare som inte säger mer än vad han behöver.
Lite Thomas Wassberg-vibbar, om man ska vara sådan.
Men icke. Det kunde vara en rätt så försiktig herre, men som plötsligt på en halv sekund fick en att ramla av stolen när han hittade på sina egna uttryck.
Det har varit svårt att inte småle lite när man sett Samuelsson på en stallbacke eller framförallt framför en reporter.
Det fanns något charmerande i honom med alltid en glimt i ögat. Och det är just det man kommer sakna allra mest med honom - som den unika travsjälen han var.
På fredagen nåddes vi av det oerhört tragiska beskedet att han plötsligt lämnat jordelivet. Nu är det travhimmeln som får glädjas över hans charm
Lita på att det blir livat där uppe från och med idag.
Martin Engström
