Jag har väl aldrig tyckt att Per Nordström tillhör toppen av tränarkåren i svensk travsport. Det går dock inte att komma ifrån hans skicklighet att få fram talanger som presterar i ung ålder.
Idag bjöd Nordström på lite av en uppvisning i Svensk Uppfödningslöpning med sin egentränade Relevation.
Hemmalaget Jägersro-tränat tog ytterligare två segrar
I V75-4 styrde gamle Jägersro-sonen Erik Adielsson in Franklin Face som tränas av Lars I Nilsson.
Men den mest majestätiske segern? Ja, det tog Conrad Luguaer med Campo Bahia.
Restaurangen som jag befann mig i under större delen av kvällen var en aningen försiktig sådan den här eftermiddagen. Inte alls samma rejäla sorl som tidigare. Det hjälpte inte heller när ljudanläggningen uppenbarligen inte höll högsta nivå och där loppen följdes utan referentljud.
Men när Campo Bahia visade upp sig var det som en stekhet fotbollsmatch mitt på ståplats.
När Connie Luguaer avancerade fram varvet kvar och övertog ledningen var det som ett enda mäktigt sorl sköljde över hela banan. Jag hoppas ljudet nådde ut till bankanten, för det var ett mäktigt ljud jag aldrig upplevt med varvet kvar av ett travlopp.
Själva intrycket på Campo Bahia var idag förbannat mäktigt och vackert att skåda. Storstjärnan är tillbaka igen efter derbydebaklet.
-----
I V75-2 lyckades Robert Bergh strida hem segern med sin Imagine Boko. Resan för hästen var annat än enkel och att strida hela vägen in på mållinjen var starkt.
Ledaren Bordeaux Doc stod även han för ett rejält race och det var närmast orättvist att segern inte delades.
Dock vägde det upp senare när Åke Lindblom fick leka hem V75-5 med sin Chapuy som var överraskande bra!
Den ödmjuke guldtanden levererar ett leende som smittar av sig. Lindblom förtjänar mer uppmärksamhet än vad han får. Vi har ju ett gäng stjärntränare med rubriker, men jämfört med Åke Lindblom är de rätt färglösa.
Jag tog en liten stund med honom på stallbacken efter tävlingarna och det var som att han tagit hela Malmö stads leenden i en enda famn och kunde inte vara annat än lycklig och tacksam över sina hästars prestationer idag!
- Martin de Bos med Peter Ingves lyckades strida hem avslutande V75-7 som blev rätt sevärd. Det där var minsann Martin de Bos värd, allt!
- I Gulddivisionen visade Velvet Gio åter att han verkar trivas på Malmöbanan. Det är självfallet glädjande för hästen i sig, men däremot ger jag inte mycket för tränaren som jag önskar allt annat än framgång på travbanan.
-----
Vid förra V75-omgången på Jägersro tackade jag för gemenskapen jag mötte. Idag förstärktes detta ytterligare.
Restaurang-besöket får ett godkänt betyg. Servitörerna stod för ett rejält arbete som vanligt och sliter från minut ett till de vandrar hemåt. Att sedan köksmästaren rumlar runt borden och bjuder en på nonchalanta kommentarer kan inte servitörerna rå för. Och heller inte de som står nere vid bordbokningen.
Det lär dröja innan jag sätter mig på restaurangplatsen igen. Istället är det nere vid publikplats som gemenskapen omfamnar en. I Jägersros England-inspirerade pub samlas allt och alla i alla åldrar och man träffar på både gamla bekanta och nya trevliga travintressenter.
Liksom senast gladdes jag efteråt av vilken gemenskap alla skapade. Det var förbannat kul att spendera större delen av V75-dagen med andra travsjälar.
Gemenskapen är det som får en att vilja återkomma. Gemenskapen är allt!
