Elitloppsfredagen är som alla andra dagar under Elitloppshelgen speciellt på sitt sätt.
Det är dagen jag senaste åren anlänt till Stockholm runt lunchtid, hämtat upp ackrediterings-halsbandet och sedan njutit av vacker travsport i tre dagar och gjort mitt bästa framför tangentbordet.
Givetvis har jag även haft Elitloppsfredagar där man checkat in på hotellet i centrala Stockholm och halvt berusad gått igenom startlistorna med sina vänner.
Nu är allt vad det är och istället blir det tv-soffan. Inget jag orkar gräma mig över eller gnälla någonting kring.
Elitloppshelgen är bland det finaste vi har. Det är en gemenskap som man nog knappt kan finna någon annanstans, om det inte vore för en camping på Axevalla-travet så klart.
Jag har stött på många bekanta ansikten under Elitloppshelgen. Både som glädjefullt berusad och som nykter och återhållsam. Hela publikhavet är som en enda stor famn där alla njuter av en och samma sak; travsporten.
Det är självfallet så att man saknar detta. Och nu har allting gått så långt att jag rent av kan sakna den förbaskade Solvalla-hamburgaren i ett av matstånden. Då har det gått långt, vänner.
Min favorit inför året Elitloppet har alltid varit Very Kronos.
Jag får väl erkänna att det är mycket med hjärtat. Nu är det djävulskapet spår 8 i försöket vilket givetvis gör det lite vanskligare att ta sig till slutsegern.
Är det någon i fältet som däremot kan reda ut det där så är det Very Kronos. Jag vägrar se slaget förlorat.
Ur lördagens banprogram.
Vi får ingen Elitloppshelg med den där enorma famnen av publik i år. Lyckligtvis får man ändå mötas av travsportens vackra gemenskap ändå.
Solvalla ska ha all eloge inför Silverdivisionens final på lördagen.
För ett par veckor sedan lämnade Farlander Am oss. En bottenlös tragedi förstås för kretsen kring stjärnan. På lördag var det tänkt att han skulle starta i Silverfinalen och för den sakens skull väljer nationalbanan att hylla honom med en tyst defilering inför loppet.
Mycket inom travsporten är sådant som sker för stunden, men nog finns det ändå en stor vikt vid att minnas de som en gång varit utmärkande för sporten. Bra, Solvalla!
