Det har dröjt alldeles för länge nu.
Senast en Jägersro-tränad segrade i Svenskt Travderby var 2013 där Mosaique Face presenterade sig för eliten. Efter det har det gått tyngre.
Närmst har Joakim Lövgrens Västerbo Eclair och Lars I Nilssons Flex Lane varit som slutade tvåa respektive trea 2016 bakom Båths Conlight Ås.
Men i år - ja då är väl ändå året!
Campo Bahia är en garanterad världsartist. Han kommer tillhöra toppen många år framöver. Att han ska förlora Derbyt tycker jag känns rätt långsökt faktiskt.
Hyllas de som hyllas bör. Framförallt de som hyllas lite för sällan. Exempelvis referenterna på några av våra travbanor som gör ett storstilat arbete.
För ett gäng veckor sedan, säkert flera månader sedan, skrev jag en fredagskrönika som lyfte fram reportrar och profiler i tv-rutan som vecka efter vecka står där och gör jobbet femstjärnigt trots att de arbetar i ett slags ekorrhjul.
Bland annat var det Matteus Lillieborg och Åsa Elmroth som jag lyfte fram. Nu kommer det till referenterna.
Tyvärr är världen sådan att de man tar för givet som allra mest är per automatik även de mest bortglömda. De som inte riktigt får ett rampljus över sig.
Att referera travlopp är inte enkelt, men givetvis blir det med rutinen något man har i ryggraden. För den sakens skull ska man få tummen upp då och då.
Visst har vi referenter som möjligen inte håller någon jätteklass och där man hellre trycker på ljudlös-knappen. Men majoriteten gör ett gott jobb varje vecka, och den referenten jag ofta väljer att tänka på som ett praktexempel för klass är Solvallas Patrik Nilsson.
Oavsett om det är Elitloppet, Jubileumspokalen eller lopp 4 en lunchtorsdag (ja, Solvalla har tydligen lopp även vid den iskalla tidpunkten), så är Nilsson lysande på det han gör. Man tar honom helt klart för givet alldeles för ofta.
Jag tänker sällan på honom. Rösten hans däremot tycker jag refererar loppen vartenda gång på ett alldeles förträffligt sätt. Något jag aldrig skrivit om under alla dessa åren jag skrivit. Men så har jag också tagit Patrik Nilsson för givet.
Han jobbar ju i det dolda - som en mästare.
Referenterna förtjänar mer rampljus än vad de får över sig. Exempelvis ser jag gärna att tv-sändningarna använder sig av banreferenten lite oftare istället för att avlöna egna kommentatorer och experter.
Expertsnacket får vi i studion före och efter loppen ändå. Väl i loppet ska man fokusera på det som händer där och då och inte analysera en massa. Något referenterna gör med bravur.
Amatörerna måste lyftas fram
Travsporten är unik på flera sätt. Det främsta är att sporten kan förena amatörer med proffs och stjärnor.
Ett Korpen-lag kan möta ett allsvenskt lag i fotboll, om man vill hårdra jämförelsen rejält. Visst är det fantastiskt!?
Och liksom Patrik Nilsson håller vi nog våra amatörtränare som lite väl för mycket för givet. De har sannerligen ingen enkel vardag att tackla vecka efter vecka. Det hindrar dem inte från att sela ut sin häst och vinna på V75 då och då.
Vissa omgångar kan vi rentav bjudas på 3-4 V75-segrar av amatörtränade hästar. Tänker man efter är det imponerande för att vara tävlingarna i yppersta eliten. Ändå är det sällan något som lyfts fram.
Mitt i all bedrövelse om starttider på V75 och körspö-användningen så finns där även en del ljusglimtar att lyfta fram ibland. Tänka sig att även jag kan komma till den insikten ibland. Jag som blivit mer och mer surgubbe i mina texter ju äldre jag blir.
Det surras en hel del om travloppen inför starterna. Till 99% ur ren spelsynpunkt. Däremot är det desto mindre surr efteråt. Eftersnack har sällan varit något i travets värld, märkligt nog.
Exempelvis kollade jag in våra stora kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen, dagen efter Jubileumspokalen där vi bjöds på toppsport. Inte mycket till utrymme där inte.
På förhand en massa tipssnack - men efteråt var det snålt med rader.
-----
Ja, snacka om att Halmstad-hörande aktiva har drivkraft för dagen (skämtskämt).
Christian Fiore var i farten igen i veckan och förutom Fiore var även Marcus Lindgren i farten när han i söndags trängde sig ner på innerspåret på ett klart ofint sätt på Charlottenlund. Samme Lindgren dök även upp på Solvalla under tisdag kvällen och drog på sig en drivningsbot.
-----
Derbyhelg från Jägers i helgen och derbyhelg från Charlottenlund förra helgen.
Vår Donna di Damgård hamnade svårt till från spår 12 och fick mer av ett träningjobb i loppet. Frustrerande nog.
Och efter de gånger jag kritiserat travrestaurangerna så backar jag ut ur rummet igen.
Restaurangen från Charlottenlund är ju inget vidare. Lunden i övrigt är totalt överlägset och stallbacken är möjligen den bästa jag varit på, men restaurangen? Ojvoj vilken omodern och trist fläck på vackra Lunden.
