Ja, nej, att Calgary Games skulle sluta som tävlingshäst visste vi alla om för längesedan.
Cashen inom aveln har varit prioriteringen och när han dessutom inte verkade uppskatta Vincennes har det knappast varit så att Timo Nurmos upplevt någon tävlingshunger med sin stjärna.
Eftermälet av Calgary Games blir för mig något helt annat än vad han gav mig under perioden han startade.
Visst var det en unik gåva till oss travälskare och det han gav mig under Derby-upplagan 2021 var det längesedan jag fick uppleva.
Vi var säkert många som gav upp honom inför 2022, men plötsligt en grå novemberkväll på Solvalla fick han gå ett rejält kvallopp med Björn Goop i jollen. Nu var det fokus mot Vincennes som gällde (med all respekt åt Jorma Kontio).
Resultatet av det vet vi alla vid det här laget.
Sammanlagt blev det blott elva starter i karriären. Det blev också tio segrar och ohotad kulltopp mot sådana som San Moteur och Önas Prince.
Hans eftermäle kommer dock bli något helt annat än vad jag hoppades på den där derbyhelgen.
Jag har grymtat surt för mig själv kring prioritering som varit mot avels förmögenhet före travsporten. Det har någonstans förstört hela hans rykte för mig.
Och, visst. Jag är ju inte dummare än att jag förstår, förstår och förstår att summorna han drar in på bocken är svårt att blunda för.
Med det sagt kommer Calgary Games inte vara någon jag tar till minnet, är jag rädd för. Om än har jag svårt se honom som en Hall of Fame-kandidat.
Very Kronos
- Annan jag tar mig till minnet är Very Kronos. När Joke Face försvann är det Very Kronos som varit ettan.
Jag fänglas av individen och inte bara spelobjektet. Very Kronos gav mig en glädje och fängslan som ingen annan. Nog har jag suttit med förväntan och nervositet var gång han beträder tävlingsbanan.
Han blev en nyversion av Joke Face för mig.
- Det är precis såna hästar vi behöver. De som verkligen betyder något lite mer.
Liksom Calgary Games valde Very Kronos att avsluta karriären igår. Det blev en enda mörk torsdag av det där.
Med det sagt så är det bara att tacka för vad han givit mig och likaså Mia Båth med de uppdaterade rapporterna kring stjärnans vardag.
Om än att jag verkligen hoppats återse honom tävla så känns det samtidigt väldigt fint att han för alltid kommer vara familjen Båth och ägare Kjell Johanssons juvel.
Vissa finns till för att vara på ett och samma ställe. Det hade ärligt talat känns märkligt med Very Kronos hos någon annan.
Nu blev den här krönikan inte vad den var menad som i början på veckan. Det får jag ta nästa fredag istället...
-----
För övrigt;
V86 på onsdag från Solvalla och Bjerke. Från norska ovalen erbjuds ett åtta hästars- - och ett-sjuhästarsfält. Och klassen är lika bra och underhållande som att det hade varit om jag lärt mig virka via en livesändning på nätet.
