Jag sitter och skriver veckans krönika under en period då Skåne tycks skifta läge.
Det är vackert solsken blandat med ösregn och under timmarna jag sitter och skriver ner mina tankar har väderlekarna lekt loppan med oss. Sommar, höst, sommar och lite höst.
- Men nu är det ingen väderleksrapport jag ska dra här. Även fast det är svenskens favoritkategori runt kaffebordet. Nej, istället är det att berätta om min väg in i kärleken. Kärleken som stavas travsporten.
Utan att vara alltför personlig så har senaste veckorna varit en ren pärs. Det har varit dagar av mörker blandat med sekundära ljus, men framförallt har det påmint mig om att ta tillvara på ögonblicken.
Och dessa veckorna jag upplevt har påmint mig om varför jag egentligen sitter här och älskar travsporten.
Vi har ju alla våra historier.
Min är, i korthet, min far som i mina unga år ägde travhästar hos Lutfi Kolgjini. Jag var nog inte mer än runt 2-4 år gammal på den tiden och minns dessvärre inte mycket av det.
Förutom att jag besökte vinnarcirkeln på Jägersro en gång. På den där galoppsanden, ni vet. Och tydligen finns jag med på bild på vinnartavlor.
Jag är idag helt frälst. Både jag och min bror har blivit förälskade i travsporten och det är ändå någonstans intressant när man tänker tillbaka.
Bland sociala möten när jag berättar om vad jag sysselsätter mig med så möts jag oftast av oväntade reaktioner. Trav är ett enda stort frågetecken. För mig är det ett måste, en självklarhet och mer eller mindre mitt liv.
Den krocken jag möts av vid varje gång är alltid lite speciell. Och givetvis måste jag alltid förklara mig.
Men ursäktar mig för det gör jag aldrig. Jag har en djup kärlek för den här sporten. För framförallt djuren som är mina idoler. Och jag har min far att tacka mycket för det.
När jag som liten påg sprang under hästarna och lekte visste jag inte då att det var en början på en stor kärlek. Och en stor tillvaro i mitt liv. Tacksamheten för det och all glädje och känslostormar det givit är ovärderligt.
Det är fascinerande och speciellt att tänka tillbaka på...
-----
Riksdomare Jan Törnqvist tar timeout efter att STs överdomstol hävt avstängningarna på Björn Goop och Adrian Kolgjini.
Där finns något i det här ärendet som gör mig obekväm. Och det gör mig närmast nedsatt och höstdyster. Har vi inte kommit längre än så här?
Djurskyddet ska vara det viktigaste vi behandlar och uppenbarligen är det något som inte riktigt stämmer. Jag reagerar över vilka signaler det här ändå skickar.
Och det går samtidigt inte att blunda för det självklara; att det rörde sig om stora namn som Björn Goop och Adrian Kolgjini. Då är det plötsligt enklare för överdomstolen att blunda, glömma och gå vidare. Det är åtminstone min dystra känsla...
-----
Att förstå sig på logiken hur tävlingskalendern blivit satt är inte det enklaste.
Solvalla, som har en kanonhelg på gång med både dubbla tävlingsdagar och auktioner, har det till trots även arrangerat sina tisdagskvällar och V86. Fyra tävlingsdagar på en vecka, alltså.
Och samtidigt som de hade tävlingar i tisdags var det några mil därifrån även tävlingar på Eskilstuna.
Och nere på Jägersro, som fråntogs "sin" tävlingskväll, kördes det undangömda V5- och V4-tävlingar.
-----
2018 har varit året då de yngre förmågorna tagit plats.
Därför gläder det mig att Rikard N Skoglund får chansen i Kriteriet bakom Global Wise Guy.
Jag tror utan tvekan att Skoglund inom tio år kommer kunna tillhöra yppersta eliten och i år har han svarat för flera fina insatser. Det är då man gläds när man ser att sådant uppmärksammas och att hans rutin och erfarenhet får ytterligare ett kliv framåt med att köra i storlopp!
De stora loppen tenderar annars att bli fält av olika hästar men med samma kuskar var och varannan gång.
-----
Ja, helgen ägnas helt åt Solvalla. Och där finns ett par punkter jag verkligen hoppas på lite extra.
- Jag hoppas verkligen A Sweet Dance fortsätter visa sin briljans och överlägsenhet i Oaks. Samtidigt som jag hoppas att det blir en strid om slutsegern så hoppas jag lite extra på henne. Det intrycket givit en under året har varit något extra.
- Charrua Forlan gör karriärens 86:e start i Frances Bulwarks lopp.
Åttaåringen har stått för sitt livs säsong och sprungit in över en miljon kronor. Säsongen 2018 är redan en stor framgång och succé, men det hade onekligen varit närmast vackert att se Hans-Owe Sundberg i vinnarcirkeln på söndag.
Dock tror jag loppets andre åttaåring kan slå till, nämligen Nadal Broline...
Nästa helg blir det Kriterienerver på Charlottenlund. Men mer om det nästa fredag...
