Ofta är jag lite svårstartad och kan ofta se moln på himlen min. I onsdags däremot var jag verkligen på ett strålande humör. Klippet i steget var rappt men skulle visa sig vara en temporär känsla.
Detta steg råkade sedan trava rätt ner i hundbajs när jag via Travronden åter fick läsa om denne där Bo Westergaard. Med nytt smutsigt kapitel i mardrömmen till saga.
Ett par timmar efter de nya uppgifterna tävlade stall Westergaard på V86, vår näst största spelform. "Givetvis" svarade Gabi Kyvsgård för en otrolig prestation och vann.
- Vi är just nu med om en travsport där man mår illa av att se en vinnare. Att vi ändå hamnat här, alltså... Det är så ovärdigt och smutsigt och gör en vecka efter vecka lite dyster.
Någon segerintervju blev det inte. Däremot en TV-sändning som fort lyfte hela historian kring Bo Westergaard. ATG Live? De fegade ur, nämnde inte elefanten i rummet och bytte istället ämne helt och hållet.
- Och vad som nästan irriterar mig mest? Det är att aktiva inte vågar eller VILL ta tydligt avstånd. Inte ens när de får tillfället. Jag kan ju inbilla mig att ett eller annat sägs i omklädningsrummet. När man däremot står framför en mikrofon fegar man ur. I mina ögon har även sporten ett ansvar. Inte minst vid sådana här mörka tillfällen.
När något sker i travloppen är aktiva allt som oftast rätt tydliga kring hur den ene eller andra körde mot dom. När det sedan gäller "känsliga" ämnen gömmer man sig bakom stalldörren.
Allt är fortsatt en skymf och hästägarna som står bakom tränaren är inget annat än giriga djäklar som blundar. Och som jag hellre ser trampar i hundbajs dagligen.
__________
Det var upplyftande att åtminstone höra Svensk Travsports sportchef som i intervju i onsdags tydligt inte sympatiserade med att se Bo Westergaards hästar i svensk travsport.
Samtidigt skyllde han ifrån sig på att ST måste följa regelverket från Danmark. Där och då klev han i samma hundskit som jag - eftersom det inte stämmer.
ST kan påtala ett särskilt förbud mot någon som skadar travsporten. Rätt hyfsat bra exempel har vi här.
__________
Vi är många som givetvis eftersöker lite mer hetta. Med aktiva som vågar bjud på sig själva lite mer i en sådan här slentrian-sport som väl travsporten ändå på sätt och vis är. På gott och ont, givetvis.
Att arbeta som stallbacksreporter är något jag förmodligen aldrig kommer våga ge mig på. Jag är långt ifrån konflikträdd, men maken till att vandra ut på plankan får mig att fega loss.
Patrik Fernlund har många roller inom trav-tv. Det kan antingen vara att han styr ATG Live, sitter som expertkommentator eller är stallbacksreporter.
Det Fernlund är absolut bäst på är att vara stallbacksreporter. Jag tycker han har ett arbetssätt och ett intresse som passar det som handen i handsken.
I lördags sattes han på rejält prov när han efter V75-3 gick fram till Conrad Luguaer en sisådär halvminut efter loppet gått i mål.
Det hade inte riktigt gått som planerat för Luguaer med sin Hidalgo Heldia. Därför ställde Fernlund den, tydligen, enormt opassande frågan; "Vad säger du om loppet?".
Så här i efterhand kunde reportern lika väl kunnat fråga "körde du som en kråka eller var hästen uruselt het?". Utfallet av frågan hade blivit densamma.
Så klart upplevde man en uppfriskning när man fick vara med om Connie Luguaers vredesutbrott mot Patrik Fernlund. Ett utbrott som nästan kändes mer personlig(?).
Var gång som en aktiv visar känslor så gör man nånstans vågen åt det hela. Samtidigt går det väl även att skruva på sig.
Att Connie Luguaer exempelvis ska börja lägga sig i hur stallbacksreportern ska utföra sitt arbete är offside. Något han helt enkelt inte har med att göra. Och, visst.
Det är väl någonstans en utsatt position att sätta en mikrofon framför ansiktet på någon som är sprängfylld med adrenalin en minut efter målgång.
Ska man kräva en professionalism från reportern ska det gärna gå lite hand i hand. I det här fallet kan jag tycka att Luguaer gick lite väl för långt. Och där han gärna kunde bett Fernlund komma tillbaka någon minut senare.
Tål man inte frågan "vad säger du om loppet?" så är man allt annat än professionell.
__________
Imorgon körs Norrbottens Stora Pris. Största loppet för året på Bodentravet. Därför är det verkligen kul att Daniel Redén satt upp hemmaprofilen Sandra Eriksson bakom hans startande Versace Face.
__________
Veckans starkaste går tveklöst till Zeb Jonasson.
I måndags reste han över till Visbytravet där han i lopp 1 körde hästen Keep the Pace. Dessvärre skulle hästen visa sig vara okry och där fyraåringen till slut avled. Något som alltid är oerhört tragiskt.
Jonasson fick den absolut motigaste starten på hela tävlingskvällen. Kusken hade ytterligare åtta lopp att köra.
Med det i bagaget var det därför starkt att han kunde genomföra resterande styrningarna för kvällen. Och där Jonasson dessutom tog en dubbelseger inom V64.
__________
Det är ju något med tränare som får uppleva sitt livs resa. Just det har jag upplevt att Pär Ländin gjort med Axel Ruda.
Var gång Ländin fått utrymme i travmedia har han haft ett leende som lyser och där han närmast spricker av stolthet över sin uppfödning som blivit profil i sporten.
Givetvis är travsporten inte bara vacker. Den är även brutal.
Plötsligt i tisdags fick hans Axel Ruda trava upp till de evigt gröna ängarna. Knäna orkade inte mer. Och något som säkerligen satte stall Ruda i stor chock och djup sorg.
Därför påminner jag alla att njuta av livet. Nu. Ingen vet vad morgondagen ger en.
Det kommer bland annat jag göra. Därför drar jag i dagarna till Budapest för ett par dagar med "mitt" Coldplay.
