Möjligen kan orsaken ligga i att jag senaste veckorna spenderat ovanligt mycket tid nere i Tyskland.
Dels hade jag en helg i München i och med Coldplay-konsert och 1,5 vecka senare var jag nu i veckan en tid i både Hamburg och Berlin där slutdestinationen var Prag och Malmö FF.
Tyskarnas kultur är lätt att bli knäsvag över. Det finns en omtänksam öppenhet mot varandra där alla går runt i en jawohl-bubbla och ler mot varandra. Givetvis är det här med engelska språket fortsatt en uppförsbacke, men tysken charmerar en ändå.
Svenskt Travderby är även det här året en ynnest att se fram emot. Jag har hållit Fame and Glory som ettan under treåringssäsongen och så även i år. Det har känts svårt se honom som annat än en derbyvinnare.
När jag däremot tog mig hem från uttagningarna på Jägersro anade jag en förhoppning där Fame and Glory minsann inte ska gå ut och tro att det "bara" är att leverera kapaciteten han har inom sig.
Dels var jag oerhört imponerad av Epic Kronos och den styrkan han visade upp. Med den prestationen tror jag Daniel Redén fått honom i topptrim inför söndagen.
En annan i fältet som känns som den typiske jokern är så klart Trogir.
Att leverera gång efter gång hemma i Tyskland var en grej. Nu var det däremot dags för svenska konkurrensen för fyraåringen och man undrade så klart hur bra han skulle vara. Det visade sig bli en prestation som gav lite mersmak, minsann.
Om än att Michael Nimczyk gav sin häst en perfekt smygresa med en rapp avslutning, så var Trogir ändå en som höjde min temperatur lite.
När vi har storlopp på schemat med höga prispengar så tenderar det att döda dramatiken i travloppen. Kuskarna har så mycket taktik i skallen att ingen tar initiativet att "vandra ut på plankan" och göra lopp av det.
Nu när vi däremot har en sådan som Trogir så tycker jag derbyfinalen blivit betydligt roligare än vad jag på förhand trodde.
- Okej att jag vandrat runt i en brezl- och Hofbräu-dimma så är det tysken som ger mig ett hopp om ett sevärt derbylopp!
__________
Det här med att släcka bränder är en tuff uppgift. Hade ATG agerat som ett gäng brandmän hade de sannolikt inte lyckats få vatten i vattenslangarna.
Spelbolaget försökte släcka lördagens fiasko med floskler som vi hört flera gånger förr. Och att de samma kväll i lördags drog till med att "erbjuda" multijackpot till lördagen på Jägersro var som att fräsa igång elden ytterligare hos spelarkåren.
ATG är inte dummare än att de begriper att spelarnas enda sätt att spela på V75 och skapa andelar endast är via deras sajt. Det finns ingen konkurrent som kan klappa om spelarna. Således är de väl medvetna om att majoriteten återkommer igen.
Petter Johansson gav ett försök att uttrycka sig och Peter Norman körde nonchalanta utvägen hos Travronden.
Det största hönset i buren, Hans Lord Skarplöth, har återigen på ett skickligt sätt gått och gömt sig. Hans frånvarande tolkar jag bara som att han inte har en endaste uns till respekt för sitt arbete och framförallt för kunderna.
__________
Vad som börjat liva upp rejält är spelarnas besvikelse på utdelningarna. Favoritomgångarna radar upp sig och spelmässigt är travsporten just nu nära en katastrofal nivå.
Alla har ju ett ansvar för att vända det här. Propositionerna måste ses över och hur fint det än är att aktiva är kompisar med varandra och där en del även samåker till tävlingarna, så hade man önskat att de såg varandra som lite mer konkurrenter än kompisar.
Även fast de är tävlingsmänniskor så är jag övertygad om att det ibland spelar in som gör att favoriterna sällan synas.
