Hemmavid får jag allt som oftast höra vilket gubbhumör jag går runt med. Emellanåt kan till och med jag reagera över det.
Jag försöker hålla det utanför mina texter, men som en Harry Haythrow rusar det fram ibland utan att jag själv har koll på det.
Förra fredagens krönika behandlade mestadels det här med att köra utanför bangränsen. Något så simpelt att få stopp på, men som alla ändå accepterar - gör det sig inte till någon fördel för resultatet så får du rent av köra på innerplan om du så vill (nåja...).
Jag skrev även lite kort om inkonsekvensen. Vissa tävlingsdagar är domarna som hökar över bangränsen. Majoriteten av tävlingsdagarna är det däremot något de blundar för.
Jag förstår varför aktiva allt som oftast inte förstår sig på domarnas nivåer.
"Är du av typen som dömer allt" eller "är du av typen som ser bortom". Och det går ju heller inte att undgå att domarna ofta har stor respekt för eliten - men gärna ger amatören en bot.
- I onsdags såg jag Heavenly Zet (nedre bilden) i snöovädret på Solvalla och snacka om att han var riktigt taggad. Från ledningen drog han undan och över upploppsrakan var han till hälften utanför bangränsen en längre bit.
Då det inte gjorde någon skillnad på slutresultatet tilldelades han ändå segern. För det är så det är idag. - Jag blev efter det påmind av ett uttagningslopp till amatör-SM som kördes på Solvalla 11 september. Ja, på exakt samma bana. Där hamnade ledande Jari Åkerfeldt med My Star is Born (övre bilden) en liten bit utanför bangränsen och fick senare 1 500 kronor i böter.
Det är tydliga tecken på hur blurrigt det hela är och döm om min förvåning så kan jag tycka min gubbgalna sida fick vatten på sin kvarn.
På lördagen körs Svensk Uppfödningslöpning 2024. Genom senaste åren har vi ju fått några otroliga vinnare med L'AmourPourBlanca och Tetrick Wania som två utropstecken.
Bekymret med tvååringsloppet är däremot att det senaste åren blivit rena rama karriärsdöden - för vinnaren.
Fem senaste vinnarna heter Revelation (2019), Islay Mist Sisu (2020), Tetrick Wania (2022) och fjolårets L'AmourPourBlanca.
Fjolårsvinnaren har knappt gjort avtryck i år och övriga hade knappast haft några ruggiga karriärer inte.
2009 vann Raja Mirchi loppet. Och i mina ögon är han möjligen den senaste vinnaren som sedan blommade ut till en elithäst.
Lyckligtvis ser vi bakom tvåor och treor som "blivit något". Där är framförallt Mellby Jinx (2020) ett lysande exempel
__________
Lutfi Kolgjini var ute och svingade lite mot kallblodssporten i veckan och det var nog som att han delade landet i två.
De i norr som håller kallbloden kärt och de i söder som nog ser poänger i hans resonemang.
Norrlänningarna är säkert enormt bittra mot herr Kolgjini. Vad jag däremot tycker är att han fortsatt är oerhört viktig för vår sport.
Vi har ju alldeles för få stornamn som vågar tycka och tänka. Det mest modiga som exempelvis Untersteiner gjort är väl att avstå köra ett kallblod.
Det är sällan man får höra något om sporten i sig.
Man hade gärna sett fler än de som "alltid" öppnar munnen våga tycka till om något. Tills dess ska vi hålla hårt om Ludde närmast oavsett vad han säger.
Som en viss Ove A Lindqvist uttryckte det på sociala medier;
Tycker han vågar uttala sina tankar sen kanske vi inte håller med men han vågar röra om i grytan
__________
Helgens begivenhet är så klart lördagen på Jägersro. Det är närmast löjligt hur exalterad man är inför vartenda lördag som V75 besöker Malmö.
Jag hoppas vi ses där,
