Nej, men ibland bara är det så. Man taggar helt enkelt inte till. Årets Sprintermästaren upplevde jag på förhand inte var något vidare speciellt. Givetvis något jag ändå skulle följa till sista loppet gick i mål för tävlingskvällen, men det kändes inte som de senaste åren.
Det går ändå inte att förutse den här sporten. Det kan vända på ett ögonblick och i torsdags var det ett bananskal som gjorde det.
Som av en händelse gled Erik Adielsson på skalet rätt in i en sulky som stod uppställd bakom Daniel Redén-tränade Crown. En stund senare njöt Adielsson av ytterligare en storloppsseger.
Bäste Erik Adielsson.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag visat min uppskattning för honom. Jag kommer knappast sluta med det, för de som eventuellt stör sig på det.
Adielsson är av en professionalism och respekt som jag alltid högaktar. Således är det som att jag knyter näven lite extra när just han passerar målgången som en vinnare.
Låt gå att herr Adielsson "bara" har 11% i segerprocent. Siffermässigt är han inte uppe i toppen, men min känsla är att just kusktoppen fått mer konkurrens när bröderna Djuse slagit sig in. Framförallt de.
Därtill har ju vapendragaren Svante Båth lagt ned sin rörelse vilket givetvis lär ha påverkat Erik Adielssons kuskkarriär.
När man ändå kollar in vad Adielsson uträttat i år så går det inte direkt att påstå att det blivit ett mellanår;
- Sprintermästaren med Crown - 1 200 000 kronor
- Kungapokalen med Karaboudjan - 1 000 000 kronor
- Margaretas Tidiga Unghästserie med Lando Mearas - 300 000 kronor
- STL Champions med Real Scotch - 250 000 kronor
- Berth Johanssons Memorial med Joviality - 200 000 kronor
Och dessutom E3-tvåa med Pretty Be Linda (en miljon kronor) och tredjeplats med Joviality i Oslo Grand Prix (269 308 kronor).
Ja, jag hade ju kunnat fortsätta rabbla årsstatisik för kuskstjärnan, men det fick räcka där. Och det finns verkligen ingen annan jag unnar framgångar mer än Erik Adielsson.
__________
På onsdag besöker STL Sommartrav Sundbyholmstravet. Det är bara att gratulera banan till riktigt läckra startlistor.
Fyraåringstestet blir som alltid en höjdare och i år får man närmast tacka Timo Nurmos som besöker banan med flera av sina toppar.
Gulddivisionen har haft det kämpigt med tävlandet i sommar. Det kommer sannolikt inte bli mycket av tävling på onsdag heller - likväl en höjdpunkt att återse San Moteur. Som Björn Goop anmält med amerikansk sulky.
Banan har utöver detta försökt tänka utanför boxen och erbjuder även Samir & Viktor som brukar bjuda på sig själva.
Ingen musik jag föredrar men tror säkert de kommer kunna locka över de intressenter som normalt tvekar att besöka banan.
Sommartravet har haft svårt att få till just bra publiksiffror. Sundbyholmstravet har jag däremot höga tankar om den här onsdagen.
2022 hamnade siffran på 4 163 personer. Ifjol ökades det på till 5 628 personer. Med hyggligt väder tror jag banan utan bekymmer lockar över 5 000 i år med.
__________
Anledningarna är många till varför jag inte hade haft vad som krävs för att vara aktiv. Bland dessa har vi hårdheten. Är jag sjuk ligger jag och uppdaterar vita arkivet, exempelvis.
Man imponeras därför över hur kuskar och tränare hanterar motgångar av det fysiska slaget.
I måndags råkade Peter Eriksson ut för en otäck olycka. Nu väntar en lång läkningstid för Eriksson. Jag hoppas verkligen vi får se honom på ovalen tids nog igen.
Och är helt övertygad om att han har den där imponerade motivationen som sportens aktiva tycks ha.
Kämpa, Peter!
__________
Det spås regn i helgen där jag ska befinna mig. Nämligen på en camping i paradiset Hällevik.
Som alla andra kommer jag givetvis tendera att bli social med omgivningen. Det är nämligen det man blir på en camping.
