Den yppersta eliten inom travsporten är på en nivå över alla andra som emellanåt känns onåbar. Men vi har fortfarande ögonblick där sporten bjuder på de där vackra ögonblicken som får mitt svaga hjärta att bulta några extraslag.
Jag skrev en blogg för snart en månad sedan om Charrua Forlan.
Han har haft en lång och framgångsrik karriär och placerats i det där facket med stjärnhästar som på sätt och vis ändå inte är stjärnhästar. Hur logiskt nu det låter... Han har alltid visat att han duger i eliten, men inte kommit längre än till Sweden Cup, vad gäller sista helgen i maj-loppen.
- Och det var just Charrua Forlan som bjöd mig in i paradiset förra lördagen igen. Tillsammans med tioåringen Deuxieme Picsous.
Charrua Forlan gjorde ett heroiskt lopp mot vinnaren Volstead och gick i mål på 1.10,0a/1 609 meter. Trea i loppet kom "gamlingen" Deuxieme Picsous på 1.10,4a/1 609 meter.
Hästen vann på Visby i juli 2014. Det skiljde sedan 23 starter och tre och ett halvt år innan nästa seger sprangs hem. I ett förvisso tunt fält vann Deuxieme Picsous Marssprinten på Åby 14 mars i år.
Målfotot där Volstead (7) kämpar mot Charrua Forlan (3) och Deuxieme Picsous (8)
Just Deuxieme Picsous var en lovande unghäststjärna vars tävlingskarriär blivit något hackande som äldre på grund av skador. Men år 2018 som elvaåring verkar den uträknade hingsten vara tillbaka igen.
Tränare Johan Lejon har gjort ett starkt jobb med hästen, och tredjeplatsen i Gulddivisionen förra helgen var imponerande starkt. Och de 50 000 kronorna som hämtades hem därifrån innebar att hästen nu sprungit in över sex miljoner kronor.
- Det är något visst med dessa rutinerade rävarna som stångas mot de lite yngre elithästarna. Det är verkligen aldrig försent!
Gulddivisionerna är åtminstone under vintern en oftast blek och tröttsam historia. Men den här vårens insatser har varit sevärda.
Och där stjärnhästar som inte riktigt är stjärnhästar varit utropstecken.
Ett sådant Guldparadis!
-----
- Taktiksnack eller inte taktiksnack?
Jag har märkt av ett slags steg-tillbaka-mentalitet bland tränare och kuskar senaste tiden.
Spelarkåren har blivit kräsna och även skickligare än förr. Man märker att aktiva inte riktigt känner sig bekväma i det. Och där sporten testas.
Förr om åren var det givet med långa kommentarer om ditten och datten kring hästarna. Jag får Åke Svanstedt på minnet, under tiden han skrev fredagskrönika i Sportbladet. Det kunde vissa gånger vara en halvsida.
Idag är det inte riktigt så. Med tanke på hur lite det skiljer mellan en första- och andraplacering idag, har det tvingats aktiva att ändra sig.
Jag gillar lite att fler och fler inte vill snacka taktik. Hur de tänkt köra i loppen och vad som händer när startbilen drar iväg.
En del är fortfarande öppna med sitt taktiska tänk. Därför kan det såklart skära sig lite i leden när alla är så olika i sin ståndpunkt.
Fler och fler däremot har börjat lägga locket på. Och det är precis så jag vill ha det. Ge oss gärna info om hur hästen känns, men själva tävlingen är något spelarna ska luska ut.
-----
Där har väl alltid funnits någon charm i det där med direktplats till Elitloppet via seger i Gulddivisionen.
Men i år börjar sannerligen travfamiljen att knorra på sig av tveksamheter. Och jag kan förstå dem.
Elitloppet ska vara grädden på moset! Drömmen!
Nu kommer det ju aldrig bli världens sexton bästa hästar som dyker upp, men man hoppas ju årligen att Solvalla åtminstone får dit de sexton bästa som de kan.
I och med direktplatserna blir det inte riktigt så. På gott och ont, givetvis.
- I helgens Guld-lopp är där, med all respekt, inte särskilt många som hade platsat i Elitloppet. Men det är väl det som är charmen med det här. Att den där jokern kan dyka upp på tre minuter och där ett stall plötsligt står med en rosa biljett till sin häst.
- Men visst borde de kanske tänka om rörande upplägget. Det är Elitloppet värt. Jag tycker inte "vem som helst" ska kunna få en plats dit. Det ska för mig vara världsloppet alla vill drömma om att nå till.
Jag kan förstå de som tycker om nuvarande upplägget, men personligen ser jag hellre Elitloppet som rent inbjudningslopp.
Det var en söndag kväll som fick en helomvändning när beskedet nådde oss. Johnny Takter slutar. Och visst förstår man honom till 100 %.
Jag har på mina äldre dagar börjat uppskatta söndag kvällar. Och även vid söndag kvällen för några dagar sedan såg jag fram emot att vila upp mig inför ny vecka. Men nu blev det inte riktigt så.
Istället nåddes vi av beskedet att Johnny Takter slutar. Och att han gör det redan på torsdagen efter Gentlemannadagen hemma på Jägersro. Jag har ingen personlig relation med Takter, men kände på något sätt ändå att det tog emot.
Takter har varit en del av ens vardag under väldigt många år och tillhör toppen av travsporten. Plötsligt ska han inte vara en del av den längre. Allting har sitt slut, och så även för travkuskar. Uppenbarligen.
- Jag trodde nämligen inte att de fick lov att sluta. När jag bläddrar i gamla travprogram och kollar in startlistor för tjugo år sedan är det samma gäng kuskar i de listorna som i dagens.
Johnny Takter fyller i år 60 år ung.
Han har varit med i "hundra år" och levt i en vardag som krävt oerhört mycket, både psykiskt och fysiskt. 60 är sannerligen ingen ungdomsålder och någonstans är faktiskt också travfolket människor.
Hur otroligt det än verkar när man följer deras vardag.
- Visst tycker jag det är oerhört tråkigt att Johnny Takter inte kommer finnas med i loppen längre. Han har alltid varit en av de som satt lite färg på tillställningarna.
Han har på många sätt varit viktig för travsporten och det gläder mig att han fått uppleva segrar i flera storlopp under sin karriär.
Något man verkligen inte ska ta för givet i en bransch som är så konkurrensstark.
- Jag förstår honom till 100% att det nu är dags att sätta stopp. Och tackar Johnny för allt han gjort för travsporten!
- Sedan finns där så klart några mindre roliga vinklar kring ämnet - men det tar jag nästa vecka... Den här veckan hyllar vi Takter!
