Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

Fredagskrönikan: Att tycka eller inte tycka

Har det blivit förbjudet att tycka till? Inte minst inför förrförra lördagens omgång påmindes jag om det. Och det har blivit allt vanligare att bemötandet mot de som vågar säga något möts av mothugg. I en sport där man minsann inte ska få säga vad man tycker eller tänker.

Gunnar Melander har sedan en tid tillbaka valt att inte yttra sig för medier kring Månprinsen A.M.. Istället hänvisar han till Facebook där stallet kortfattat skriver om hur hästen känns. 

Bojkottar är sällan rätt väg, utan bidrar istället mer åt att saker och ting blir sämre.
Mycket tråkigt, inte minst för spelarna. Även fast Melander är bitter på grund av en rad tråkiga händelser, så är det fel folk han straffar. Folk som bidrar starkt till att travsporten ska kunna fungera.

Låt gå att där skrivs samma saker i travmedia när tränare uttalar sig. Men det är det där med att vägra som får en att reagera.

Jag kan köpa att folk reagerar mot detta. Som tycker stallet gör fel. På sina håll är det så klart några övertramp med ord som "kärring" och så vidare. Sådant försvarar jag inte och man måste hålla det på en human nivå! 
Men i övrigt måste man ju få reagera. Några tycker att stämningen mot Melander är "obehaglig". Puttenutt, då. Fram med valpögonen och klappa om honom.
Saker och ting blir heller inte bättre när Melander som näst senast efter seger gladeligen ställde upp både i TV och i vinnarcirkeln på banan. Då passade det i fem minuter. Nåja...
-----
Borde travsporten vara en sport för de döva? Eller som en gosig liten hundvalp man klappar medhårs. 
Jag blev varse om det tidigt när mitt intresse för travsporten intensifierades. Skriv inte allt du tycker och tänker, för guds skull! Men jag vet inte...
Vill vi verkligen ha det så? Personligen skulle jag tycka det vore fantasilöst och fegt. Allt är liksom inte hela havet stormar och en djup kränkning! Bara för man råkar vara modig att tycka något.

Jag har skrivit mina fredagsrader i sisådär sex-sju år något nu. Under årens gång har jag utvecklat mitt sätt att uttrycka mig (tror jag...) och jag har även vågat tycka och tänka kring känsliga ämnen. 
Men det kommer sällan problemfritt. Där finns fortfarande ett märkligt hanterande. Jag är sällan stenhård mot aktiva, varken här eller på sociala medier, och personangrepp är något jag är starkt emot. 
Men nog borde där tillåtas kritik? Utan att det ska jämföras som en hetsjakt eller kränkningar. På sistone har jag märkt hur låg nivån är. Vid tillfällen där jag inte ens kritiserar någon.

Exempelvis;

  • För någon vecka sedan förmedlade jag via Twitter vad en kusk fått för slags böter i ett lopp, utan att uttrycka vad jag tyckte och tänkte kring det. Bara genom den så kallade "aktionen" var det en bägare som rann över för den aktive som valde att avfölja mig. 
  • Annat roligt exempel var från tidigare i våras där jag rättade en Trav 365-artikel som råkat skriva att en tidigare valackstjärna var pappa till Cash Crowe. Detta resulterade i att valackstjärnans ägare valde att trycka på avfölja-knappen. 

Jag beklagar mig inte över deras avföljningar. Tvärtom, om de ska vara såna. Däremot förvånar det mig hur lättkränkt travsporten är ibland och hur tråkigt just det är. Och nej. Jag skriver inte deras namn för att undvika "troll-faktorn".

Visst finns där en massa så kallade troll som går över gränser. Påhopp på SMS och liknande. Dessa typer försvarar jag inte för fem öre. Men kritik och känslor behövs. Positiva som negativa. På en human nivå!
Klapp-klappa mothårs måste få vara tillåtet. Eller ska vi le och vinka bara...?
-----
När "utdömda" levererar är det en rejäl fröjd för ögat. 

Jag ska vara ärlig med att skriva att även jag varit lite tveksam till Jorma Kontios dagar som travkusk. En av travsportens stora har väl inte haft några jätteframgångar senaste åren och även jag har suttit och tänkt att det nog är dags att slänga pisken i papperskorgen.
Men så kommer fröjden.

Jorma Kontio har enligt mig varit den mest framträdande kusken senaste månaderna. Han har levererat med storfavoriter och jättetalanger i stora unghästlopp och satt mig och många andra på plats.
Det är få tillfällen man kan njuta av att sättas på plats, men här blev det till en fröjd för mitt öga! Och det gläder mig inte minst att han får vara med om en otrolig resa tillsammans med Readly Express. Låt hoppas att Kontio plötsligt kör ut på Vincennes i vinter...
-----
Och lika intressant är det att följa Örjan Kihlström. Sedan han valde bort Nuncio mot Propulsion i Elitloppet har arbetsrelationen till stall Tarzan varit iskall för Kihlström. 
Och på travbanan i övrigt har Örjan Kihlström plötsligt varit mänsklig och någon man kan besegra över ett upplopp. Inte minst styrningen med Love Matters 11 oktober visade att Kihlström inte har någon toppform för dagen.
-----
Vid onsdagens V86-tävlingar på Jägersro hade ett inkassobolag event med sina kunder.
Där fanns nånting väldigt ironiskt över det, tycker jag.

-----
Efter Sofia Adolfssons seger i montéryttar-SM hade man kanske tänkt sig ha segerintervju med henne.
Kanal 75 och V75 Direkt tyckte däremot annorlunda och hade annat vettigt på agendan. Istället ringde de upp en hockeyspelare för att prata
V75. Sorglig prioritering, så säg.

Och inte heller efter ett rafflande upplopp i V75-7 tycktes det att man skulle ta tillvara på dramatiken. Istället blev det reklam. 
-----
Anders Malmroth lämnar rutan och blir ny sportchef på Solvalla. Det är bara att gratulera honom till den nya utmaningen.
Däremot är det så klart en stor förlust för spelarna och tv-tittarna. Malmroth är den överlägset bäste experten med sitt förtroendeingivande, ödmjuka och fina sätt att arbeta på. I ett format där förvisso programledaren och experterna styrs med en järnhand.
Tycker han komplimenterat Micke Nybrinks rakare approach på ett mycket bra sätt.
-----
I onsdags var det dags för start nummer två för farsans delägda tvååring Donna di Damgård. Även den här gången såg hon spöken på banan och galopperade bort sig i första sväng.
Vem som körde? Världsmästaren Christoffer Eriksson, som efteråt meddelade att hästen annars kändes hur fin som helst...
-----
Till min besvikelse lämnade Pasithea Face Sverige för USA tidigare i år. Tiden borta i Staterna har varit framgångsrik, men under torsdagskvällen nåddes vi av det tråkiga beskedet att stoet skadat sig och missar resten av säsongen. Därmed är även hennes tävlingskarriär över. 2018 väntar aveln. 
Tråkigt för sporten, men förhoppningsvis får vi njuta av avkommorna istället!

Dk80 P6 Jws Aawg59

Pasithea Face

Nya tag för framtiden,
Martin Engström

Följ Travstugan på Youtube