Breddens charmiga sidor

Jag har alltid varit lite av en nattmänniska. Mörkret har alltid fört fram det behagliga i mig, och något jag ofta ägnar mig åt är promenader sent om kvällarna in mot natten.
Vad det medför är givetvis tankar åt alla håll. Ibland tunga sådana, ibland lättsamma och ibland, under tiden som hjärnan ventileras med frisk luft, vettiga tankar i mitt huvud som jag bara måste förmedla.

Tidigare i veckan slog det mig; 
Svensk travsport är förbannat charmig och viktig. Och vad som gör travsporten vacker är den otroliga bredden. Där alla kan möta alla.
En så kallat "Division 3-spelare" kan plötsligt köra ut till ett lopp där även en stjärnkusk kör.
Därtill är det en sport som välkomnar alla. Och är för alla. Så som killar, tjejer och gamla som unga.

Få sporter har en så fantastisk möjlighet och det är väl just detta som gör mig så stolt över att vara en del av travsporten. På ett eller annat sätt, i alla fall...
-----
Men vad som slog mig allra mest under min nattliga runda är vilka imponerande kliv kvinnliga aktiva tagit senaste åren.

Majoriteten av aktiva är män och stöddiga gubbar som varit med i "hundra år".
Men vad jag upplevt senaste åren är vilka talangfulla, skickliga och målmedvetna damer som kommit fram. Och lyft travsporten!

• Sofia Aronsson har trots sin ålder redan haft en otrolig karriär och kämpat storstilat nere i Frankrike innan hon vände hemåt igen med sin rörelse. En rörelse som idag innehåller flera hästar som tillhör V75-eliten. Och när hon inte agerar travtränare står hon i travstudion i en expertisroll som passas som handen i handsken.
• Hanna Olofsson har på allvar, framförallt sedan hösten, visat att hon tillhör norra Sveriges bästa stall. Ett stall som även kan resa ner 90 mil till Solvalla och vända ut och in på motekipagen.
  Är där något stall som jag med stort intresse kommer följa det här året, så är det Olofssons.
• Sandra Eriksson har vänt ner från norr till längre söderut för att både utvecklas, men framförallt ta upp jakten mot konkurrenterna som hör till i Solvalla-området. Och Eriksson har visat att hon har en stor framtid i sulkyn. 
  Och visst finns där en grym potential i framtidens travsport för Sandra Eriksson och Petter Lundberg. Eriksson är redan väldigt duktig, men det här är fortsatt bara början på hennes karriär. Det här är början på något som kan bli stort!

Montésporten har allt oftare synts till i stora spelformer och inte bara i skymundan. Enligt mig har det varit helt rätt i tiden och montén har även bidragit med alternativ åt tränarna. Alternativ åt att motivera deras hästar och lite födas om på nytt på tävlingsbanan.

Nantucket gick från att vara "en i mängden" till en stjärna och just nu upplever Candor Hall och Even's First Boy samma resa.
Vad montén även fått fram är profiler. Så kallade ryttarstjärnor.

• Den främsta ryttarstjärnan är tveklöst Sofia Adolfsson.
  Hon verkar sällan själv vilja prata om det, men det är solklart att hon är den främsta och bästa idag.
  Framgångarna verkar knappt ha bekommit henne. Jag känner inte Adolfsson, men bilden av henne är en oerhört driven, målmedveten och ödmjuk tävlare som framförallt har fötterna på jorden.
  Och hennes glänsande resultat på montébanan har med all säkerhet även fått in nya intressenter till montésporten.

• Kim Moberg har visserligen fått möjligheten att köra flera kapabla travhästar för pappa Svante Båth, men det är knappast så att det bara är att sitta upp och åka med.
  Moberg är säkerligen många konkurrenters mardröm och vad jag framförallt imponeras av Kim Moberg så är det hennes kyla i sulkyn.
• Minnestads el Paso är en femåring som ännu inte fått segra på V75. Det är dock bara en ren tidsfråga - hästen har trots allt hunnit komma både trea och tvåa på elitscenen.
  
  Och med på resan i hästens tävlingskarriär är Rebecca Dahlén. 
  De två verkar vara varandras bästa vänner och tillsammans utvecklar de varandra och tar kliv för varje start kompisarna gör ihop. Jag både tror och hoppas de fått vinna på V75 när året är slut.
• Avslutningsvis vill jag även lyfta fram Henriette Larsen som jobbar hos Peter Untersteiner.
  Vad Larsen också gör är att vara väldigt skicklig på att köra häst. Och ett färskt minne är så klart V75-segern med Staro Ivy League 10 mars.
  Henriette Larsen är en stortalang i sulkyn och jag hoppas Untersteiner verkligen utnyttjar det med i sina kuskval under årets gång när stallet selar ut flera hästar i samma lopp.

Jag är tacksam över mina nattliga rundor i kvarteren. För ovanlighetens skull kan det få min hjärna att tänka på någonting vettigt.
Och vettigt var det att lyfta fram damerna - som tar stormkliv i travsporten idag!

-----
Avslutningsvis;
Det är i Dalarna det händer på Påskdagen.

Eftermiddagen bjuder på klassig V75-omgång med en blytung jackpott-bunt att spela om.
Halvtimmen efter omgången är slut, är det Daladerby i hockey borta i Leksand. Och givetvis ber jag dalafolket att främst prioritera travbesöket,

Martin Engström