Jag har inte varit sparsam eller blyg i mina tankar kring Jerry Riordan sedan han åkte fast. Eftersom han överklagade domen tidigare i våras fick han tävla vidare.
Ja, travsporten är fin på så vis att fuskarna fortsatt får springa in bra prispengar under tiden de är under utredning. Exempelvis fick vi bevittna stall Riordan i SprinterMästaren där Carl Johan Jepson styrde hem segern med Far Wise As.
Hela den storsegern var även väldigt talande över hur unket allting är. Och hur mycket vi behöver ta itu med sportens samvete. Finns det ens något sådant bland kuskarna? Högst tveksamt.
Trots den stora segern var det en Jerry Riordan som undvek vinnarcirkeln för han "var tvungen att värma". Och jag kan inte direkt se att kuskarna som valde att köra åt honom gjort det med rak rygg. Varför är rätt så enkelt - det är för pengarna ska in. Hela det här "kör inte jag så kör någon annan"-tänket är en inställning som närmast står mig upp i halsen.
För att travsporten ska kunna locka nya intressenter och framförallt hålla kvar intressenter kräver det inte bara ATG:s poolspel och olika alternativ. Det kräver även att man har ett visst förtroende för de aktiva. Utan det är det väldigt svårt att följa en sport och framförallt lägga pengar på den.
En del har givetvis varit på mig att jag minsann ska hålla tyst och vänta tills Överdomstolen har sagt sitt. Och, visst. Alla är oskyldiga tills den dagen ett slutgiltigt beslut är taget. Samtidigt har man läst tillräckligt i hela utredningen för att känna en unkenhet i bröstet.
Många är de som under sommarens gång valt att köra åt Riordan igen. Till en början var det bara Gustav Johansson och Victor Rosleff som skötte styrningarna. Känslan var att de aktiva äntligen tog lite ställning.
Men med tiden som man hoppas folk glömmer fort och det framförallt blivit bättre prispengar på banorna med fina sommarlopp så har sådana som Carl Johan Jepson, Rikard N Skoglund och Örjan Kihlström tryckt i "JA" när Jerry Riordan kommit med frågan.
Det går att kritisera ATG för deras beslut över travspelets framtid. Det går att kritisera Svensk Travsport över hur de saboterar sitt förtroende vecka för vecka. Och det går även att känna en unken känsla över hur vår kuskelit tänker.
Det är nämligen mer på pengarna än att sporten ska bli ren.
Nu vann travsporten en stor seger där en fuskare nu ryker i ett halvår. Men nog känns den unken allt.
Avslutningsvis;
Nu är förhoppningen att ingen av kollegorna på Halmstad lägger en arm om axeln på Jerry och tar på sig ”målvaktshandskarna” tills den dagen han får tävla igen.
