Först och främst är jag väldigt glad å Åbytravets vägnar som tycks få till ett riktigt kanonlopp till Paralympiatravet.
Jon Walter Pedersen har haft all världens otur med inbjudningar och vid tillfällena han ska bygga till högklassiga startfält. Jag tror han känner ett härligt lugn och en god känsla inför årets Paralympiatravet.
Ser man till deltävlingarna fanns det all anledning att oroas. De svenska tränarna verkade inte särskilt intresserade att tävla sig in i miljonloppet och startfälten har varit pinsamt tunna.
Lyckligtvis har Pedersen rett ut bekymret på annat håll och vi tycks få en fin mix av intressanta fransoser och några av svensk travs starkaste kort just nu.
____________________
I övrigt kretsar mycket just nu kring Jerry Riordan. Visst är det så.
Och även fast man inte bör känna någon förvåning så är det ändå som att jag sköljs över med en tung besvikelse.
Sådant som sänker hela mitt intresse för den här sporten.
Riordan själv står givetvis på sig och ska överklaga. Detta betyder att vi låtsas som ingenting ute på travbanan och kör på som vanligt.
Läser man däremot beslutet som finns publicerat i sin helhet på Svensk Travsport, så känner man inget annat än avsky för den amerikanske tränaren.
Och jag är dum nog att tro att vi har moraliska kuskar i det här landet. Men icke. Pengar luktar inte och det är just det som stinker!
16 april publicerades hela beslutet och sedan dess har alltifrån Carl Johan Jepson, Gustav Johansson, Victor Rosleff, Ulf Ohlsson och Peter Untersteiner gjort valet att köra åt tränaren.
Ulf Ohlsson hade till och med valet att "rädda sig själv" genom att åka till Bjerke på lördag dit han var uppsatt för att bland annat köra i norska Kungapokalen - men tog istället Örebro-turen för att bland annat köra åt Jerry Riordan.
Nej. Ingen dom är satt ännu, men sett till vad man kan läsa i beslutet så borde det räcka för att för en djäkla gång skull visa lite hjärta för den här sporten som de verkar inom.
Allt som oftast görs aldrig det rätta valet. Allt handlar trots allt om pengar. Det stinker inte - men det är just det som verkligen stinker.
____________________
På tal om pengar som inte stinker, Micke Nybrink.
Jag har oftast alltid stått lite till försvar för Nybrink. Som den friska och frispråkiga och framförallt orädda fläkten i tv-studion.
Ska jag vara helt ärlig upplever jag däremot Nybrink som en rätt så feg själ. Som mest bara ser till sitt egna hus.
Vid onsdagens V86 singelstreckade han Jerry Riordan-tränade Billie Parker.
Spiken gick vägen och Nybrink stod nöjd som en pojk på julaftonsmorgon och gratulerades dessutom till "bra spik, Micke!" av kollegan Sandra Mårtensson.
Må så väl vara att Micke Nybrink främst ska spela på trav. Det handlar om att vinna och som spelare får man blunda för vad tränaren heter om man har känsla för en häst.
Han borde väl ändå kunna ha två tankar samtidigt och vara den där friska fläkten som även kan tycka det skaver - men icke.
I slutet av november ifjol bad Micke Nybrink att spelarna skulle skita på sig för de var så förbannade över ATGs fiffel-makt över jackpotmiljonerna.
Som en vit riddare gick han ut i strid för de som ger han pengar i plånboken.
Nu gjorde han det återigen. Och det är ju faktiskt så att pengar stinker inte... Men jag tycker gott han kan skita på sig.
