Kärlek är menat att göra en blind. Man ser inte skogen för alla träden och så vidare och så vidare.
Vad andra ser för negativa villor är inget du själv ser. Istället ler du med ett fånigt och förälskat flin. Det finns ju inget bättre än en nyförälskad mage som håller en vaken om nätterna.
Som Malmöpåg är det en självklarhet att älska Danmark. Det kommer med bröstmjölken.
Kulturen här nere i Skåne och i synnerhet Malmö känns mer som en dansk än svensk sådan. Vi är ju lite smådryga och tror vi är bättre än alla andra (vilket förvisso stämmer).
En solig dag på Charlottenlund är bland det finaste jag vet. Jag har aldrig upplevt ett dåligt besök på Lunden. Det är kärlek från start till mål med en öppenhjärtlig känsla.
- Men.
År 2024 har givit mig en närmast smärtsam påminnelse att kärleken inte övervinner allt. Min kärlek för Danmark är närmast förbrukat. Det går inte längre.
Uppträdet från dansk travsport har varit makalöst dumt, naivt och frustrerande.
Den som möjligen kunde vara sportens store man är Bo Westergaard. Det har de gjort klart med råge. Därför har danskarna med näbbar och klor försvarat Westergaard. Sedan dag ett. Oavsett.
Jag brukar ju ofta följa dansk travsport och så även webbsidor och sociala medier om sporten. Det har varit ett haveri närmast dagligen. Maken till naivitet och stundtals dumhet har givit mig ett par extra gråa fjun på skäggstubben.
Den kärleken jag känt för dansk travsport är därför totalt dött. Jag kan inte stå bakom och uppskatta ett travland som betett sig närmast vidrigt den här säsongen.
Som toppen på skithögen kunde jag även under förra veckan se Nicklas Korfitsen utses till månadens prestation under april månad.
En prestation som utses av danska travförbundet i samarbete med Bet25. Korfitsen prisades för framgångarna som stall Westergaard hade under månaden.
Jag valde att uppmärksamma det hela och några timmar senare hade travförbundet plötsligt tagit bort bilden. Inte för de ångrade sig, utan för att motverka skiten de hade fått utstå om den varit kvar.
