Sedan urminnes tider (nåja...) har det här med negativ travkritik varit som att gå ut på en planka.
Det är lika bra att hoppa ner i Stilla Havet och sänka dig själv ned till botten när du väl tryckt på "publicera" eller tyckt något i direktsändning.
Vi är givetvis glada när vår svenska kuskelit visar känslor och att sporten verkligen betyder något.
Det är oerhört sällan som de ger oss känsloyttringar eller gester av det positiva eller negativa slaget. "Och så går vi vidare mot nästa lopp"-vibbar. Sånt får vi hacka i oss att det är lite av kulturen.
Det är väl klart att vi därför ser nöjt på när det verkligen brinner till. Samtidigt så har även det sina rejäla undantag.
Jag lärde mig tidigt som skribent att jag minsann borde tänka till en eller tre gånger innan jag verkligen skriver något. Inte för jag blev varnad, utan för det var så ytterst sällsynt. Man hamnar i ett kikarsikte per omgående om man inte följer strömmen.
Även fast min roll är att tycka till så ska jag minsann inte få göra det om vad som helst. Framförallt ska jag inte kasta ris.
Då är det bara fram med plankan.
____________________
Hela Örjan/Peter Andersson-grejen fick ett långdraget efterspel där allt och alla fick komma till svars. Jag är förvånad att vi inte fick ett ord från kameramannen också. När vi ändå var igång, liksom.
Just det var inte det enda som inträffade. Och ämnet nedan väljer jag att skriva utan några namn. Inte för jag är fegis, utan för det är ett vanligt fenomen och inget som gör just den personen unik.
____________________
Kuskprofil blev vid samma tävlingskväll hårt kritiserad av expert då det såg ut som uppenbar stallkörning.
Experten i studion valde möjligen att uttrycka sig något udda där en spyhink önskades.
Samtidigt är det expertens jobb att tycka till om sportens yppersta elit - och framförallt var det första gången på länge som experten i frågade vågade/ville säga något negativt.
Kuskprofilen? Ja, denne fick tacksamt skriva kolumn åt en tipstjänst ett par dagar senare. Det var knappast så att denne bläddrat och gått vidare.
"Förstår inte hur man kan rikta kritik med facit i hand", var inställningen. Och den obligatoriska gliringen om att experten inte ens är aktiv själv.
Alltså, ja. Så kan man tycka. Jag upplever det ändå som helt otroligt hur ömfotade våra aktiva är. Fortfarande.
Jag trodde ändå vi nått en professionalitet som inte funnits tidigare. Men det ska alltså fortfarande klappas medhårs, om man inte vill uteslutas ur "klicken"?
Det är fortsatt tår som ömmar å det grövsta så fort någon tycker något negativt.
Någon liknande inställning råder knappast i andra stora sporter som fotboll eller ishockey. Där är kritik lite hand i hand. Ont som gott. Vardagsmat som minsann ingår om man ska vara heltidsproffs.
Jag hoppas Svensk Travsport tar hand om våra aktiva. Och fortsatt år 2026 erbjuder generösa fotvårdsbidrag.
Det tycks nämligen behövas mot dessa evigt ömmande tår.
____________________
Avslutningsvis;
Är det något jag närmast får allergisk reaktion över så är det inställningen kring hur man ser på användandet med pisk.
Så länge man slår flertalet rapp mot skalmen och inte "på hästen", då är det i mångas ögon ingen större grej.
