Ja, är det något travet är bra på så är det att slentrianmässigt vandra i gamla fotspår. Ingenting förändras. Samma förbannade floskler samma tider på året. När skorna rycks mot vårkanten är det fröjdefullt. När skotvånget träder in lagom in mot vintern är det fröjdefullt - och lika för alla.
Däremellan är upploppet långt på Axevalla, Nurmos-hästarna presterar alltid efter vila och på Jägers är det en fördel att sitta i ledningen. Mitt i allt har vi en besviken Stefan Melander som varje tisdag gnäller över sporten, spelet, allt och ingenting i travet. Anmälningar till lopp med fina prispengar lockar alltför få startande och på Solvalla tillåts ledaren lunka runt i ett gäspande tempo som inte lockar en enda intressent till travsporten.
När vi passerar tolvslaget står man där med ett glas skumpa och tror på riktigt att saker och ting ska förändras. Det nya året ska bli till någonting annat. Något bättre och något annorlunda.
Väl runt 2 januari sitter man ändå där och allt är som vanligt igen. Ja, det är ju så här det fungerar.
Vad jag hoppas främst mot år 2022 är på förändringen. Förändring med stort F.
När man på grund av världsläget inte tillåtits att åka runt på trav under året har det blivit väldigt mycket travsändningar på tv:n. Och väl under 2021 var det som att jag drog sönder håret både en och tio gånger över V75-sändningarna.
Allt går som ett enda repeat. Man vet redan på förhand vad sändningen kommer bjuda på. Vilka som står där, vad som kommer diskuteras, vilka ord som kommer uttryckas och där ingen förutom Micke Nybrink vill eller vågar diskutera eller leva ut.
Viljan och lusten att göra någonting nytt finns liksom inte där. Och så ses vi nästa lördag igen.
Inom fotbollen har storligorna i Europa olika sändningar i svenska tv-sofforna. Viasat har Premier League och CMore levererar La Liga/Serie A. På sätt och vis liknar inte sändningarna varandra och de medverkande är oftast motpoler som bjuder upp till sevärda ögonblick för tittaren.
Just vad travsändningarna inte har.
Jo, visst har de skött sig i V75 Direkt, men det är verkligen som att man repriserar förra veckans sändning varje lördag. Vill man inte utveckla eller testa någonting nytt? Mot 2022 hoppas jag det vågas sticka ut lite mer. Gärna att vi får in lite nya ansikten då och då - något det är alldeles för lite av.
-----
Under 2021 har det blivit ett och annat rejält genombrott. Bara en sådan som Daniel Wäjersten och vilket järngrepp han tagit om Bergsåker som banans nummer ett är imponerande.
Den jag tycker höjt sig flera nivåer under året är annars Daniel Olsson.
Med all respekt åt hans karriär som travkusk, men väl i ATG Live tycker jag han under det här året bara blivit bättre och bättre på det han gör.
Calgary Games var bland det bästa år 2021
Lite årets-utnämningar:
Årets Bästa 2021:
Fyraåringarna. Calgary Games och Önas Prince bland pojkarna och märrar som Honey Mearas, Fifty Cent Piece och Sister Sledge bland stona. Ja, och så Tangen Bork...
Årets Sämsta 2021:
Vi har givetvis hela Propulsion-härvan och domarkaoset på V75 som fortsatt förföljer oss - men det som är överlägset sämst med 2021 är solklart val; Fabrice Souloy.
Att den stendumma jöken är tillbaka in i vår travsport är ett stort underkännande mot de som gjort detta möjligt. Alla som på något vis bidrar till framgångarna till det stallet borde hoppa ner i första närmsta dike och stanna där.
Årets "häftigast på plats" 2021:
Med all respekt mot Tetrick Wania men jag stod intill bankanten när Francesco Zet avgjorde Kriteriet och det var något speciellt i det majestätiska steget han hade över upploppsrakan på Solvalla som får mig att minnas den upplevelsen lite extra i år.
Årets mäktigaste 2021:
Stall Daniel Redén har haft det kämpigt med Propulsion-härvan, men på tävlingsbanan har det inte märkts av när stallets Don Fanucci Zet (jävlar ett sådant Elitloppet), Honey Mearas, Francesco Zet och Sister Sledge rusat runt. Vi inom Travstugan har även glatts lite extra åt Born Unicorns säsong och kliv in i Gulddivisionen.
Lika mäktigt var det även att se Månlykke A.M. den här säsongen med nio segrar på elva starter. Med en miljon kronor i förstapris i nästa års Elitkampen hoppas vi Gunnar Melander är på plats!
Årets håll käften-prestation:
Bengurion Jet under Åbergskvällen. Det var inte långt ifrån att han tilldelades fortkörningsböter. Jösses...!
Årets stolpskott:
Ja, det får man nog prisa Sundyholmstravet för som bokstavligt talat bjöd på stolpincident.
Årets besvikelse-säsonger:
Närmast dött lopp mellan Hail Mary och Tae Kwon Deo. År 2022 hoppas jag verkligen de studsar tillbaka båda två.
Årets patrioter:
Solvalla, som lyckades göra Elitloppsuppställningen till rena rama firmafesten nästan.
Årets mest oväntade 2021:
För ett år sedan hade jag frågat mig; "vad fasen är Tetrick Wania för något"? om någon sagt det namnet till mig. Nu sitter jag här och undrar lite detsamma. Vad fasen vad det här för något.
Årets bästa "le och vinka och sopa under mattan" år 2021:
Halmstadstravet skötte sig briljant med att le, vinka och låtsas som ingenting när slangmästare Jerry Riordan avslöjades och där Trottosport bjöd på ett gäng mycket obehagliga berättelser.
Halmstadstravet, där Riordan verkar, tog dock allt som ett ingenting och fortsatte med mysstämningen i podden sin.
Årets bana
Åby. De gör allt rätt just nu. Ja, förutom att de bjuder på lite väl mycket nederbörd om året...
