Solen strålar här i Stockholm de här dagarna, och säkert på många andra ställen i landet, och även om vindarna emellanåt kunde varit ljummare, så är det såklart fantastiskt och härligt och hoppingivande och snart går vi in i den väl vackraste och mest spirituella månaden vi har och hade man varit sju år hade man ju gjort hoppsasteg så det stod härliga till där ute på de nysopade gatorna och trottoarerna. Det är kval till Kungakannan och Drottningens på fredag och allt ligger liksom framför oss ...
Det är bara ett bekymmer. Att det också är något vansinnigt stressande över det. Och månne är det åldern, för det blir bara värre och värre för varje år, i det faktum att man vid det här laget samlat på sig en ocean av erfarenhet i ämnet ”vad fort det går”. Varje år i slutet av april infinner det sig nämligen, känslan att: kan vi inte bara inte ta det en smula lugnt, det är liksom ingen brådska. Andas, kära vår.
Samtidigt som man som sagt, lika smärtsamt som det är att kliva in med foten i ett bordsben, vet att ingenting nånsin passerar snabbare än just en majmånad. Man vill vara överallt och ingenstans samtidigt hela tiden; inte missa en enda fotbollsmatch, man vill sitta med vinglas i solen och bli rosa i pannan, och för käre guds skull verkligen inte bomma rapsblomningen i Skåne, helst inte första sparrisen heller, och snälla låt det heller inte bli Elitloppshelg på länge än. Det är som sagt ingen panik. Inte alls.
Jag antar att det säger något om att vara bra på att vara i det så kallade nuet. Och att jag har lite att jobba på när det gäller det. Men jag anar också att en och annan känner igen sig?
Så sakta ner, tack.
_________________
Travstugans avslöjande om de mycket spektakulära omständigheterna på Bergåker i fredags (Travnet har också berört det), där en ur munnen ymnigt blödande häst tilläts starta, fick få ringar på vattnet. Ingenting chockartat i sig, snarare ännu en bekräftelse på hur långt ner på ”debatt-listan” hästvälfärds- och dopningsfrågor befinner sig. Desto mer deprimerande däremot, för omständigheterna i denna händelse liknar inget annat än snudd på en skandal. Ja, var det Bergsåkers måldomare Johan Axberg som körde över den av Jordbruksverket utsända banveterinären, vilket ju under inga omständigheter kan tillåtas få ske, eller var det banveterinären Ellinor Cederlöf som missbrukade/misslyckades med sitt uppdrag?
Lika illa oavsett, och heller inte första gången som måldomaren på Sundsvallsbanan, Johan Axberg, är inblandad i kontroversiella situationer.
Men vad spelar det som sagt för roll när knappast någon bryr sig?
_________________
Alla ska väl ha en åsikt om nya realityserien ”Hela vägen”, antar jag. Jag är som sagt ingen expert på genren i största allmänhet, men visst kändes starten fullt lovande. Även om exakt allt gick åt helvete för deltagarna i detta det första avsnittet ...
Minustecken fanns dock: dels var det en smula rörigt emellanåt, dels lite för mycket Lasse Granqvist och Sandra Mårtensson instoppat för min smak. Det gjorde att totalkänslan blev för upphackad och avbruten, och jag hade hellre lyssnat till speakertexter med inlevelse ifall nu informationen Granqvist/Mårtensson förmedlade ansågs nödvändig. Ska det vara reality så ska det vara det. Inte reportagekänsla, inte kända journalister som sitter och förklarar. Kan man hoppas att de blir mindre framträdande i kommande avsnitt?
Fast med allt det sagt – jag ser fram emot fortsättningen.
–
I övrigt:
- Innan det är Elitloppsdags ska vi alltså hugga igång med årets första unghästlöpning och dess kval på fredag kväll. Pokalloppen är väl kanske inte riktigt som förr, när trots allt många av de bästa inte stod och hukade och undvek varandra som numera, utan ville mäta sig direkt. Ja, säsongerna har alltmer gått mot specialisering och matchning som blir därefter. Men likväl: det riktiga säsongstartskottet! Och så fina tävlingar i Örebro på lördag efter det, där inte minst ”Lilla Harpers” ser ordentligt öppet och kul ut (där favoriten A Fair Day väl är chanslös?)!
- Elitloppet 2026. Det börjar ju ordna sig, inte sant. Som vanligt. Det gör ju gärna alltid det, allt skådespel till trots ...
- ... och tre franska hästar i favoritposition på förtidsspelet just nu. Och efter att jag naivt flera år i rad trott på svenskt ger jag mig, till dess att så att säga motsatsen bevisats.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
