Såhär års är travsporten på väg in i en viloperiod. Viloperioden för storstjärnorna och höjdpunkterna innan det är dags för Prix d'Amerique senare i vinter.
Men förra veckans helg var något speciellt. Det var det så kallade VM-loppet från Yonkers, Europaderbyt på Vincennes, Grosser Preis von Deutschland - men framförallt SM-dagen på Åby.
I juni nästa år fyller jag 30 år. Likväl är jag lite av en gammal själ i hjärnan. Runt 60 skulle jag tro.
Jag uppskattar att streckkolla på tv-serien Frasier och föredrar tidiga kvällar med tidiga morgnar. Och sitta och muttra vid fönstret? Ja, det har hänt...
Och förra lördagen blev en påminnelse för den här unge men ack så gamle mannen. SM-dagen är nog finaste dagen på året.
Elitloppet i all ära, liksom övriga miljonlopp under sommaren med storpubliken som det inger. Men dessa dagarna saknar det SM-dagen har. SM-dagen är egentligen allt. Och framförallt är dagen för alla inom sporten.
Amatörer, lärlingar, montéryttare, talanger och gamla rävar samlas. För en dag får alla synas i rampljuset. Det går inte att styrka hur oerhört viktigt en sådan dag är.
-----
Är det något jag hatar med travsporten idag? Ja.
Det är att hästen ibland inte verkar vara värd någonting alls. Som en slags leksak man smiskar hårt på för att få in lovorna och inget annat.
Jag är aldrig med i några tunga diskussioner på sociala medier, allra minst när det gäller om det där med drivningar. Istället för att diskutera det aktuella fallet landar det alltid i en kamp mellan de som uppskattar amerikansk mot fransk travsport. "Men ni då"-surr.
Jag bryr mig inte för fem öre i vilket land man än kör i. Hur accepterat det än är i USA eller Frankrike eller i körspö-förbjudna Norge.
Men när man agerar som Alessandro Gocciadoro gjorde i VM-loppet bakom Arazi Boko blir jag närmast förbannad. Och jag hatar verkligen att det än idag tycks vara så accepterat.
Det är alldeles för tyst gällande sådant här!
Det är inte bara oprofessionellt av en stor yrkesman - det är ett jättebekymmer som tycks förfölja travsporten år efter år. Det är alldeles för normaliserat fortfarande.
Gocciadoro förgyllde travsporten i Sverige under sommaren med sina fantastiska hästar. Men vad han gjorde förra helgen fördömer jag å det grövsta.
Och likaså var väl Brian Sears drivning bakom VM-vinnaren Cruzado dela Noche inget vidare att vila ögonen på.
Förstår att Stefan Melander ville nämna segern i sin spalt i Expressen. Men Melander, som så ofta annars är tidig på att tycka och tänka, kunde väl även ha ägnat en rad åt styrningen...
-----
- Det var närmast smärtsamt att höra Petri Salmela efter anmälningsmissen med Makethemark vilket ledde till missad derbyupplevelse. Men efter det tunga ögonblicket är det som att travsporten givit Salmela upprättelse och rättvisa.
Jubileumssegern med Makethemark var bland årets vackraste ögonblick och i söndags sprang Hesiod hem Grosser Preis von Deutschland. Med små medel har Petri Salmela lyckats med två stora framgångar i år och fjolårets bittra mörker har förvandlats till ett ståtligt norrlandsljus uppe i Boden.
-----
Anders Malmrot har verkligen gjort ett lysande arbete i sin roll på Solvalla. Det har knappast varit någon enkel uppgift, men han har verkligen övertygat.
Vad hans nästa stora uppgift är? Ja, givetvis är det som så alltid arbetet med Elitloppet som gäller som högsta prio. Att få hit storstjärnor. Internationella sådana.
Hur kretsen kring Bold Eagle ställer sig är en svårlöst fråga i dagsläget. Men bakom denne superstjärna finns en annan som hade varit en dröm. Aubrion du Gers.
Hade Malmrot lyckats få upp Aubrion du Gers till Solvalla hade det varit en stor succé. I och med att det handlar om Jean-Michel Bazire är det minst sagt svårjobbat. Men skulle Aubion du Gers springa ut på Solvalla-ovalen sista söndagen i maj hade det varit en stor framgång.
-----
Slutligen;
Gällande förra fredagens krönika gläder det mig att folk tycks hålla med. Nu återstår det bara att fler vågar ryta ifrån.
