Trist förresten för loppet och alla inblandade runt hästen att jänkarvagnsanmälde Extreme tvingats lämna återbud.
Årets upplaga fick dock en pirrhöjning i och med snackisen Hail Marys "ja tack" då hästen har visat sig ha det mesta (vunnit 20 av 27) och bland annat bollade med Don Fanucci Zet i Derbyt 2020.
Hail Mary såg dessutom lysande ut i comebacken/debuten för Daniel Redén och lär inte vara i sämre form med genomköraren i kroppen.
Dock två saker som skaver en aning; hästen har gjort relativt få starter och är dessutom oprövad i två heat samma dag, samt det faktum att Örjan Kihlström valde bort sexåringen till förmån för Don Fanucci.
Och att den förlusthatande 60-åringen skulle välja bort en "klaring" i Elitloppet är ungefär lika troligt som att Bossen på Asian Garden i Sollentuna skulle knappa in "endast en" Mariestad när jag står på andra sidan bardisken.
Vem vinner då Elitloppet 2022 kanske någon undrar?
Min hjärna säger att Don Fanucci Zet blir slutsegraren - han vann ju i fjol och visade även i Sprintermästaren 2020 att två heat samma dag inte bekymrar. Dessutom är känslan att hästen är både finare och i bättre form nu än inför fjolåret, då han ändå vann finalen på löpningsrekord, 08,9. Örjans val av häst i kombination med rekordhögt förstapris är en annan stark faktor... Just nu får man 4.50 gångerna pengarna på att Örjan står i vinnarcirekln 17:40 på söndag hos Unibet.
Om hjärtat får bestämma? Jag unnar verkligen Reijo Liljendahl och hans Admiral As segern. Reijo var alltid oerhört behjälplig, hygglig och korrekt när jag varje tidig måndagsmorgon under cirka tio års tid ringde V75-intervjuer för ViTippa, och dessutom utvecklades under åren en del off the record-surr som var väldigt givande för mig.
Admiralen är förstås svårbedömd men hans cirka 07,5 sista 700 i Fyraåringseliten 2020 innan han galopperade bort andraplatsen bakom numera världsrekordhållaren Ecurie D var bland det vassaste jag sett av en fyraåring. 09,3a/1640 hade han landat på utan galoppen - så kapaciteten finns - visserligen utan bakskor på hovarna den gången men den balansen kanske det blir i finalen på söndag..
En annan slutsegrare mitt hjärta skulle "likea" och som jag ger en styrkekram (ungdomliga ord jag kan, va?) är Click Bait. Via min tillvaro i pressrummet på Romme för ungefär 42 år sedan blev jag att känna "Foto-Tarzan från Stockholm", som han omnämndes i högtalarna av klassiske Romme-chefen Bernth Martinsson.
Det tog inte lång tid innan jag lånade min första tusenlapp av Tarzan inför sista loppet (till ett desperat återvinningsspel och en pizza på hemvägen) och den ekonomiskt skicklige Melander lärde sig att alltid ha absolut max 1050kr i sin sedelklämma."En lax kan du få låna Ludvika-snyggen, jag klarar mig på en 50-lapp på hemvägen, har du haft otur idag igen?" yrade Foto-Tarzan.
Nåväl, vi har känt varandra länge och haft mycket kontakt genom åren och visst unnar jag honom en tredje elitloppsseger. Dessutom är körande Uffe Ohlsson skyldig mig en middag på Italiensk restaurang och körprovisionen lär ju täcka en del av detta äventyr.
VM i namedropping är härmed slut och nu vill jag bara att Elitloppshelgen ska dra igång!
1985 var det ja. På den tiden fanns av naturliga skäl bl.a inget lopparkiv utan loppen fick man se live, vilket innebar att jag försökte åka på trav sju gånger i veckan. Men trots att min hemstad Ludvika ligger travgeografiskt bra till så gick det inte att lösa rent praktiskt - att vara överallt där loppen kördes.Detta innebar att jag förutom att ständigt läsa travreferaten på biblioteket skapade travkontakter runt om i landet. Vi ringde varandra (fast telefon i vägguttag, googla!) på någorlunda fasta tider och en av de jag hade träffat och hade mycket utbyte med var Ola Rydstrand i Solna. Denne Ola stod som företrädare för sexmannagänget som ägde en viss Meadow Road och att bli erbjuden bo hos Ola över elitloppshelgen krävde inte speciellt lång betänketid...Tyvärr gick bilen hem till Ludvika en kvart efter målgång och de 250kr jag hade kvar när finalen gick och som spelades vinnare på "Medde" till 5,72 hade ändå inte räckt till några våldsamma utsvävningar.
Att fira med en dubbel Hummelsta Special på hemvägen funkade också finfint för "Den där smygfete finländaren som verkar kunna en del svenska" nicknamet som Birgitta K. teaterviskade i fikarummet på ASEA på 1980-talet.
Heja hästarna!
/Timo
