Jag har väl aldrig uppskattat extra-V75 på söndagar. Den ligger helt undangömd från lördagens V75:a och får sällan den uppmärksamheten den förtjänar. Om det nu inte är Elitloppssöndagen eller årgångsfinal.
Den här söndagen var det en vanlig "kräma ur spelarnas påfyllda löneplånböcker"-omgång och jag låg gott på sofflocket och följde omgången med ett halvt öga. Men så väckte domarna liv i mig.
V75-3 blev till en sevärd duell mellan Son of God (Örjan Kihlström) och Lucifer Lane (Johan A Nilsson) där Kihlström som så ofta förr höll undan med knapp marginal från ledningen.
Tränare Daniel Redén log åt hästens insats vid sidan, Örjan Kihlström mös ikapp med ödsliga publiksidan och Nilsson tackade för den frustrerande upplevelsen att tampas mot Örjan Kihlström som ändå sitter och har koll på läget.
Men så plötsligt fick Lucifer Lane gå in på banan igen. Plötsligt var det han som utropades som vinnare och Örjan Kihlström med Son of God åkte av som förlorare.
Man ska säga att det var uppfriskande med domare som vågar ta tuffa beslut. Beslut som verkligen är stenhårda att ta. Men så är det också deras uppgift. Och vi som står vid sidan håller antingen med eller ej. Jag själv har svårt att tycka det var avgörande för slutresultatet. Minst sagt stentufft.
Och två punkter man tar med sig av det här;
- Väldigt bra av riksdomare Per-Olof Grannas att ställa upp på intervju istället för att gömma sig.
- Det drar ändå med sig följdfrågor för hur just domarfrågan är en högst oklar historia idag. Bedömningarna runt om i landet är helt olika. Och känslan är att det här beslutet möjligen inte hade tagits på vissa andra banor i landet...
-----
Vi inledde omgången med ett träningsjobb.
I V75-1 där Double Exposure och Örjan Kihlström lufsade runt och visade ett träningsjobb live i tv-rutan. Det var liksom ingen dramatik och det jag tar med mig från loppet är avslutningen på tvåan Ellieann (Sofia Frilén). Snacka om formtopp!
Med ett välbehövligt lopp i kroppen selades Ready Ribb (Örjan Kihlström) ut i V75-2 och kunde med enkelhet attackera framåt i rätt tid, samtidigt som ledande Vischio Holz (Carl Johan Jepson) föll bak i fältet.
Ready Ribb visade åter upp vilken styrka han har över de här distanserna och idag fanns där ingen som kunde utmana honom.
Igår var det Nadal Broline. Idag var det Racing Broddas välförtjänta stund på V75-banan.
Mattias Djuse-tränade treåringen har stångats mot kullens toppar under större delen av året utan att haft marginalerna på sin sida. I E3-revanschen petade Djuse sig själv och lät Rikard N Skoglund sitta upp.
Och Racing Brodda var verkligen stark från ledningen och fick äntligen ta årets andra seger och passerade därmed miljongränsen.
Deep Pockets (Erik Adielsson) bjöd på omgångens starkaste prestation i V75-5.
Adielsson tappade spöet och treåringen stred på utvändigt ledaren hela vägen och kunde kämpa ner Andthedanceisover (Kevin Oscarsson) sista biten. Han gjorde ett fullgott arbete idag och lite till.
Det här var treåringens femte seger i sjunde starten och snacka om ännu ett framtidsämne från stall Svante Båth.
Timo Nurmos har redan någon Gulddivisionare i stallet. Han har även en på väg ditåt.
Laskari (Jorma Kontio) satte in attacken i tidigt skede av V75-6 och placerade sig utvändigt om ledande Smevikens Cruiser (Kim Eriksson). Väl där var sedan loppet över. Laskari visade åter sin tyngd för klassen. Han gjorde de andra till ett gäng ponnys som försökte hänga med. Och tyskhästen är så sakteliga på väg upp mot Gulddivisionen.
Spår 8 med Ural igår var inget vidare. Idag var det däremot segrande för Susanne Richter med sin Visitor.
Tillsammans med Carl Johan Jepson var fyraåringen bara bäst i årets andra V75-seger.
- 1 251 besökare lockades till Örebrotravet idag.
