”Om inte folk tycker att det går fair till i loppen, då kan vi lägga ner den här sporten”
Så uttryckte sig alltså Svensk Travsports domarchef Erik Adielsson när han i söndags under Kanal75:s GS75-sändning helt uppenbart var inbjuden för att diskutera det väldigt uppmärksammade tredje loppet under Kalmars tävlingar två dagar tidigare. Ni vet det där då Halmstadtränaren Rick Ebbinge efter ungefär 600 meter av löpningen med sin storfavorit Fontasia Shermer valde att släppa ledningen till stallkamraten Eos Font, bara för att strax senare kliva ut med sin häst och återta täten. Ett så kallat ”skifte”. ”Jag släpper igen”, som det inte sällan brukar ropas i de här situationerna.
Ursäkta här bara lite grann i alla världens kråksånger och krumbukter, men vad i hela himmelens namn var det som hände här? Vilken kran var det nu som plötsligt öppnades? Och just den här gången?
För jag måste säga: jag förstår ytterst lite av det här. Varför var just detta plötsligt av så allvarlig art? Varför fick just denna manöver inte inkluderas i – och som – ett taktiskt spel och dito finlir? Vi bevittnar liksom att favoritspelade hästar vinkas till ledningen en miljon gånger om året, inte sällan sker det mellan stallkamrater. Vi ser luckor som inte täpps igen när det kubbas om positioner i första sväng, inte sällan mellan stallkamrater, vi ser situationer där konkurrenter skulle kunna ”tacklas” hårdare för att behålla sitt spår eller plats, inte sällan mellan stallkamrater. Fast av olika anledningar sker det inte. Att det tacklas alltså, att det täpps igen. Mellan stallkamrater. Vi hör som sagt kuskar hojta ”jag släpper igen” snudd på varenda tävlingsdag, vid exakt ett sådant skifte vi här bevittnade.
Travsporten har i grunden så många andra monumentala problem att ta tag i
Men när småtränaren Ebbinge i ett vanligt lopp i Kalmar nu råkade ramla in i nåt slags tv-fokus, då small det. Då rasade plötsligt alla, då straffades Ebbinge tufft av måldomarna, sociala medier brann, då kallades domarchef Adielsson in för debatt, till sist satt man nästan och väntade på ett statsministeruttalande om den här alldeles vanvettiga skandalen.
Travsporten har i grunden så många andra monumentala problem att ta tag i, inte minst kring dopningen och hästvälfärden, det som jag ofta återkommer till. För det är ju där vi kan börja tala om trovärdighet på ALLVAR. Det är där vi hämtar den riktiga värdegrunden.
Fast istället är det HÄR vi hamnar. I ett lunchlopp i Kalmar. Just precis där uppstår ställningstagandet, ilskan.
Jag förstår såklart att jämförelserna – om än på försiktig nivå – kan uppfattas som äpplen och päron. Man måste såklart kunna diskutera domarfrågor å ena sidan. Hästvälfärd/dopning å andra.
Givetvis är det så. I grunden en självklar tanke. OM det nu bara vore så fiffigt att det sistnämnda någon enda gång togs upp med såväl samma allvar som lätthet och mod. Och avståndstagande.
Men med all den erfarenhet jag under massvis av år i branschen sitter på har jag sannerligen lärt mig hur mycket smidigare det ta den lätta vägen i den. HÄR ser vi nåt konkret och ofarligt: ett litet stall som släpper till en annan från samma lilla stall. Det där andra, det som verkligen styr och fullständigt äventyrar äktheten och maktfördelningen i sporten, det orkar (och vågar) vi som vanligt inte ta i.
Som. Alltid.
Om vi inte känner att vi kan lita på resultaten i loppen, resultaten vid tävlingarna, då kan vi lägga ner den här sporten. Önskar jag i största ödmjukhet vilja ändra Erik Adielssons citat från i söndags till.
__________
I övrigt:
- Beträffande ämnet ovan, trav-Sverige väntar med lika delar förväntan som förskräckelse på STAD:s dom i Maria Törnqvist-ärendet. Risk för riktig jordbävning.
- Fortsatt negativ spiral för nya V85. Fonderingspengar ut på lördag. Desperation = total.
- En månad till sommartid, ytterligare en vecka till påsk, strax efter det Paralympiatravsuttagning ... ”Om den här vintern nånsin nån gång kommer att slut” (Thåström på 'Brev till tionde våningen') bara. Nu kan vi vintern, så att säga.
- From Above. Vilken profil. Vilken kämpe. Vilken utstrålning. Min personliga favorit i hela den svenska travhistorien. From Above var en len molnfri sommardag och minusgrader i motvind på samma gång. Oförglömlig.
- Henrik Ingvarsson
