Jag har alltid varit öppen med min närmast fascinerade känsla kring hästskötarna.
Var gång jag går in i ett stall står jag still och bara beundrar. Deras kämpaglöd i vått och torrt är ovärderligt och energin de lägger ner på travsporten är imponerande.
Men några jag glömt att höja är de så kallade småtränarna. De med tio-tjugotalet hästar i stallet och som tvingas jobba dag ut och dag in för att kämpa till sig en god ekonomi och bra resultat på banan med små medel.
Visst är storstallen imponerande på sina sätt. Att ständigt leverera resultat år efter år, men vad som även är vackert med travsporten är att den tillhör alla.
Den lilla tränaren kan sätta dit stortränaren och ingenting är omöjligt och det enda som sätter stopp är en själv, egentligen.
Men dessvärre är travsporten bland det mest orättvisa som finns. Hästägarna är viktiga för sporten och är de som bestämmer över hästen de äger.
En dag kan inleda med solsken men plötsligt förvandlas till ösregn och orättvisa. På en kort sekund.
För Louise Granstedt och Tobias Modig blev det exakt så förra veckan. Deras Sheriff Bi, som i år tagit två V75-segrar och varit högst betydande för stallets ekonomi, flyttades och givetvis var det ett tungt besked för Granstedt.
Linn Andersson, som har tät kontakt med Louise Granstedt och Tobias Modig, skrev ett smärtsamt inlägg via Facebook där man för oss utifrån enkelt kunde förstå hur tufft det är.
Här är ett stycke:
- "Sen kom sms:et som förändrade allt. Istället följde jag henne (Louise) idag till Örebrotravet för att överlämna Sheriffen till en transportör. Jag kan inte med ord beskriva värken i mitt bröst när jag såg Louise lämna över grimskaftet. Nu åker vi hem igen. Det är tio boxar kvar att skotta och åtta hästar kvar att träna."
Tyvärr är detta en del av verkligheten och visst är den blytung.
Rent psykologiskt kan travsporten ibland vara allt annat än så där vacker som man ibland skriver om. Den kan vara rent vedervärdig mot en. Inte minst för den lilla tränaren med stora hjärtat.
Jag beundrar er!
-----
Vid förra torsdagens tävlingar på Åby hade jag en så där härlig vinnarkänsla kring Yankee Sensation hela dagen och kvällen. När väl loppet kördes svarade hästen för en stark prestation och såg ut att gå mot segern innan han blev förbispurtad av häst från open stretch.
Snöpligt värre.
Jag kan så klart känna en rejäl frustration var gång det händer på Åby och visst har även jag varit lite negativ kring open stretch. Åtminstone i början.
Däremot är jag helt vänd i min åsikt nu efter några år med det. Open stretch är här för att stanna. Och varför inte något att utöka till fler banor.
Jag tycker det är oerhört viktig för dagens travsport. Och just open stretch inbjuder till travtävlingar av helt andra slag än det vi bjuds på under lunken på Solvalla och inte minst min hemmabana Jägersro.
Open stretch kräver kusken på lite andra taktiska tänk och även fast det ibland blir lite orättvisa segrar iform av smygkörd som tar ner en tapper, så är open stretch oerhört viktigt idag.
Fler banor borde överväga det!
-----
Winter Burst drar igång i helgen och kommer pågå dygnet runt (nåja...) fram tills nyårsklockorna ringer.
Är det något att hålla kvar i? Är Winter Burst något att ha? Jag kan köpa de som är negativa;
- All den här urvattningen av V75 och dess tidigare unika känsla får ju sig ytterligare en rejäl törn. Liksom, hur pass "häftigt" och stort är det att vinna V75 numera...? Inte minst under den här galna veckan.
- Och visst finns där ett mörker kring de som är lite för galna i att spela och sitter och spelar bort familjens ekonomi istället för att fira julen. Tyvärr finns det sådana. Där finns ett mörker som visserligen ligger över spelets värld varje dag.
Men tusan. Om jag nu ska vara en frälsare av julen och se allting positivt och glatt.
Nog fasen är Winter Burst rätt bra ändå? Är jag sponsrad av ATG? Ska jag plötsligt börja vara positiv kring spelet och inte minst pajasbolaget (som ju ATG fortfarande är)?
Riktigt så är det inte. Men det vore dumdristigt att inte se det positiva i Winter Burst då det drar in pengar.
- Travspelare är godtrogna. De kan gärna sitta och spy galla över upplägget för att dagen därpå sitta och fila på V75-kupongen till Uleåborg. Och uppenbarligen ger det någonting väldigt gott åt ATG och i längden travsporten eftersom spelarna inte kan hålla sig undan.
Dessutom.
- Snacka om "lätta pengar" in för stallen. Och även de så kallade "småtränarna". Loppen håller för de mesta ingen jätteklass och hästar som vanligtvis har svårt mot rutinerade V75-hästar kan plötsligt springa in 100 000 kronor. Bara så där.
Topphästarna är antingen nere på Vincennes eller inne i boxen och vilar. Plötsligt får hästar som vanligtvis är "chanslösa" en seriös möjlighet att tjäna stora pengar.
Någonstans gör ju allt detta att jag blir lite glad åt Winter Burst.
Jösses, amalia. Jag har gått och blivit snäll mot ATG och spelet.
Frågan är ifall jag trots allt lyckas få mig en julklapp från tomten i helgen...
