Det är en solig söndag nere i Skåne och ännu så länge varit en rofylld dag utan några måsten. Som en söndag oftast ska föredras.
Efter lunchtid var det sedan som att en käftsmäll med baksmälla nådde mig. Borups Victory missar Prix d'Amérique.
Hela hans utstrålning och prestation i Prix de Bretagne väckte seriösta och fullt realistiska drömmar om svenskseger den sista söndagen i januari.
Han såg så förbannat fin ut och har efter det preppats perfekt inför den stora uppgiften. Att den drömmen nu får ett abrupt slut är givetvis blytungt besked.
Daniel Wäjersten lever för sina hästar och är alltid brutalt ärlig i sina känslor när motvinden mött honom. Det gick verkligen att ta in hans stora besvikelse när Travnet pratade med honom.
Efter att några ruggiga franska hopp försvunnit ur spekulationerna så blev det mer och mer upplagt för svenska nationalsången efter målgången av Prix d'Amérique.
Det hade givetvis varit tråkigt om nu Borups Victory inte var en av favoriterna. Men i och med hur det såg ut inför den här upplagan så är det så in i helsike orättvist.
Tränare och ägare bestämmer helt hur de ska använda sig av sin häst. Tävla vidare eller ha fokuset inställt på aveln och se tävlingsstarter som ren bonus.
Wäjersten med ägarna i ryggen är däremot helt inställda på tävling och sporten. Och för det är jag väldigt glad och tacksam. Hoppet lever vidare!
Prix d'Amérique-resan tog slut idag, men jag är fullt övertygad om att Borups Victory kommer tillbaka och åter visar vilken champion han är. Varför inte redan i Elitloppet 2026!?
