I förra fredagens krönika skrev jag om Helena Burman och framförallt Svante Båths avsked för travsporten. På ett hörn skrev jag även om Stig H Johansson och enkelt uttryckt beskrev jag travsporten som en tavla.
En tavla som sett likadan ut i flera, flera år är på väg att målas om där legendarer tackar för sig och gör plats för nya.
Det är svårt att tro, men till och med travsporten har sina generationsväxlingar. Hela djäkla tavlan är på väg att ändra tema helt och hållet.
I veckan skrevs ytterligare ett avskedskapitel.
- Lutfi Kolgjini har försiktigt tagit steg för steg ifrån travsporten och när nyårsklockorna ringer vid årsskiftet har han tagit sitt sista steg ifrån den.
Kolgjini har tveklöst varit bland sportens viktigaste. Så pass mycket att jag har svårt att riktigt formulera det på ett rättvist sätt.
För en Jägersro-påg har Kolgjini per automatik varit en högaktad profil. Lutfi Kolgjini var även den som tränade min fars hästar under början och mitten av 90-talet.
Mängden historier jag fått höra från farsan är nästan värd att skrivas ned i en bok. Och som jag önskade jag var vid "medvetande" på den tiden och inte bara en skitunge som främst minns dåtiden med hjälp av segertavlor.
Lutfi Kolgjini har givit oss ögonblick med toppar som Going Kronos, min evige favorit Joke Face, Mosaique Face, Raja Mirchi, Revenue, Tout Ou Rien och den överlägsne Viking Kronos.
Därtill har Kolgjini med sitt Vomb fått fram massvis av förmågor och även årligen inbjudit till deras fantastiska auktionskväll.
Samtidigt som Ludde lagt ned energi och hela sitt liv i sin rörelse så har han även lagt ned tid på att vilja uttrycka sig. Gjort allt för att sporten ska må väl inte bara imorgon utan även om fem år.
Utåt sett är han för många säkert något man minns som en kaxig och tävlingslysten dåre. Sanningen är en annan. Det han gjort för svensk travsport är det inte många som ens är närheten av.
När vi nu är medvetna om hans avsked för sporten så hoppas jag hemmabanan Jägersro på ett eller annat sätt hedrar hans gärningar.
28 oktober och 25 november arrangerar Malmöbanan V75. Några av detta datumen är ett vettigt exempel.
- För övrigt fyller Ludde 64 år ung den 9 december. Samma dag är det V75 på Åby. Där och då borde han sannerligen firas dels för sin födelsedag men även för att med värme minnas hans "go f*ck yourself" mot Fabrice Souloy vid Åby Stora Pris för några år sedan.
-----
Till sist;
Rätt man på rätt plats.
Nog har man under sin arbetslivs karriär varit med om ledare och chefer som varit allt utom just ledare eller chefer och som gissningsvis fick jobbet ur ett cornflakspaket. Det gäller att rätt man/kvinna är rätt på sin plats.
En som visat det flera gånger om är Anders Malmrot. Hans roll på Solvalla har varit till sin rätta ända sedan dag 1.
I onsdags visade han åter sin skicklighet när vi fick uppleva Handikapploppet på Solvalla.
Loppet blev enormt klurigt, inte bara för spelare, men även för aktiva. Och glädjande nog blev det en oväntad vinnare som plötsligt körde hem från Solvalla med 150 000 kronor i förstapris.
Walner-sonen Reckless Tile med Rikard S Jonsson segrade och jag misstänker att tränare Ulf Jonsson somnade med ett gott leende på läpparna.
Likaså Malmrot som fick till sin briljanta idé.
-----
Ja, men visst är det en sjujäkla till vacker tävlingsdag på Solvalla imorgon. Att många från tv-soffan ändå kommer sitta och irritera sig mot ATG Live som stundtals ska komma med fotbolls- eller ishockey-tips må vara hänt.
Försök njuta ändå. Det ska jag göra. Och jag kallar det en liten seger att Bo Westergaard inte har en enda till start.
