Har man haft oturen att uppskatta mina texter och oftast varje fredag läser dessa så kallade krönikorna så kan jag väl förstå att man möjligen tröttnat.
Det har pågått ett inre krig i mig om hur jag upplever travsporten som sedan inte kunnat döljas när jag skriver.
Allt det här förbannade skitet med doping, utdragna processer, fusk-tränare i vinnarcirklarna samtidigt som Maria Croon tycker allting är så himla fint (när man läser hennes VD-brev).
Man är i ett slag stadie där man bara känner negativitet i sig. Det bara pågår i ett ekorrhjul, men till slut så lyckas man ta sig förbi det. Ja, åtminstone något bättre.
Jag är fortsatt lika trött på det mesta, men jag kan ändå hantera det lite lättare och således inte verka som en gnällig gubbe.
Det är väl också därför som jag den här veckan varit lite mer mottaglig för det charmiga. Som att kroppen skriker efter mer gott än ont.
Sådant som faktiskt gör den här travsporten genuin och vacker. Oavsett vilket mörker som svärmar över den med mörka moln (minns ni serien Lost?!).
- Jag har aldrig avundats de som är uppväxta eller bor ute på landet. I småorter med en-två mataffärer, frisörsalong, två busstationer, en pizzeria och om man har jackpot; även ett Systembolaget.
Som Malmöpåg har jag älskat stan och att det är nära till allt. Det betyder dock inte helt att jag kan slå mig för bröstet varje vecka.
De där "ute på orten" har något som jag aldrig kan ha. Det är en charm och en slags gemenskap som inte på ett trovärdigt sätt går att skapa på Jägersro (min bana).
Ännu ett år imponeras jag av hur Årjäng förvaltar sin helg om året. De lindar in den i det vackraste bomull som finns och förvandlar det till just vad svensk travsport är.
5 425 besökare tog sig till Årjäng förra lördagen. Bodentravet förra månaden hade 4 888 besökare. Detta är siffror som storbanorna oftast kan ha svårt att få till om det bara är en "vanlig" V75-dag.
Och jag tycker det märks hela vägen ut till travbanan där kuskarna verkligen gör ALLT för att ge publiken något gott att minnas.
Borta är den där slentrian-mässiga vibben som finns på storbanorna. Istället är det charmigt, gemytligt och en bana som verkligen tar tillvara på vad de får.
Tänk att jag som storstadsbo kan avundas de på orten.
____________________________
Något jag inte riktigt hänger med på är vad som borde vara ljus eller mörk anmälan.
Framförallt är det märkligt med mörk anmälan till uttagningarna för årgångsloppen. Där vissa har det och andra inte. Till Drottning/Kungapokalen är det ljust, E3 ljust, StoChampionatet ljust men till Derbyt är det plötsligt mörkt.
Kollade även in Breeders' Crown-försöken som körts och de två återstående i sommar;
- Eskilstuna tisdag 8 april: Ljus
- Årjäng torsdag 22 maj: Ljus
- Dannero torsdag 19 juni: Ljus
- Visby onsdag 30 juli: Mörk
- Vaggeryd söndag 10 augusti: Ljus
Nu är Visbyomgången en onsdag med V86/STL Sommartravet ska sägas där majoriteten av propparna är mörka, men att just Breeders' Crown-försöken plötsligt ska ingå i det mörka är åter ett kapitel där jag sitter och virrar på huvudet åt vad som är rimligt och orimligt.
Å andra sidan; Vi har större problem än det här.
____________________________
Jag trodde jag skulle slippa lite mörkare ämnen, men som ett brev på posten dök nyheten om Romain Derieux upp igår där tränaren återigen åkt dit för doping.
Självfallet hade han sina ursäkter, men nu sätter han sig ovanpå en skampåle i tre månader.
Det är givetvis högst beklämmande att återkommande dopingtränare dyker upp och framförallt i det här fallet är aktuella tränaren färsk Elitloppsvinnare med Go On Boy.
Nu var Go On Boy inte hästen som testades positivt, men hans imponerande triumf på Solvalla bleknar rejält.
Snälla ge mig en tid då aktiva på allvar tar avstånd mot de som åker dit. Jag tror det är dags för alla att se sig in i en spegel och yttra de orden. Om vi nu en vacker dag ska ha en ren och rättvis travsport.
